Bland september- och oktoberutställningarna i New York fastnar jag för tre som manar till stillsamma reflektioner och inte ger tydliga svar.

På Gagosian Gallery på 24:e gatan visas Meditations of Social Sculpture av Rick Lowe, verksam i Houston, Texas. Målningarna i stort format påminner om kartor eller satellitbilder. Mina associationer går till hur svenska byar såg ut före skiftesreformer, till floder flankerade av en bebyggd och en obebyggd sida, och till storstadsområden förbundna i nätverk.
       Titelns “social sculpture” leder till Joseph Beuys idéer om samhällslivet som en gemensam skulptur vi alla hjälps åt att skapa. Allt har då potential att vara konst, och därmed har alla potential att vara konstnärer. Rick Lowe har länge arbetat i den traditionen i tätt samarbete med individer och grupper i olika samhällen. Han har med Project Row Houses varit med och förvandlat förfallna hus i Houston till levande kulturdistrikt. Konsten får här en direkt samhällsnyttig funktion.
      Utställningens verk har delvis sprungit ur detta, men står mer oberoende. I Lowes metod ingår att spela domino i olika delar av världen, och olikheter i spelstil blir avgörande för hur verken utvecklas. Spelbordet sett ovanifrån är den främsta impulsen till verken som utförs i måleri och kollage. Dessa verk blir därmed direkta avtryck av mellanmänsklig interaktion, och deras likhet med kartor mycket meningsfull. Det är en stramt hängd utställning av mycket sammanhållna verk, som för det mesta hos Gagosian.

Installationsvy © Rick Lowe

Stramt är det också, både i hängning och konstnärligt uttryck, hos Perrotin i SoHo. Där visas utställningen Revelations med verk av norska Anna-Eva Bergman (1909-1987). Galleriet är först i USA att visa hennes verk i en omfattande och övergripande utställning.
       På en skala mellan abstrakt och figurativt måleri befinner hon sig någonstans i mitten. Det handlar om mycket förenklade former, tydligt hämtade från naturen. Bergman var mångsysslare och arbetade även som journalist och illustratör. Det hade säkerligen praktiska och ekonomiska skäl, men jag finner personligen också ett stort värde i när olika discipliner korsas. I vissa fall kan man ganska tydligt ana illustratörsbakgrunden.
      Naturens förenklade, arketypiska former utgör konstnärens förråd av teman. Inte minst har sten i olika former en särskild ställning. Bergman reste mycket, och lät både nordnorska och spanska landskap stå som förlaga i sitt måleri. Det finns en påtaglig andlig bakgrund till verken, där de förenklade formerna i Anna-Eva Bergmans tankesätt avtäcker Guds verk. Från 1960-talet kommer bladguld och bladsilver in bland arbetsmedlen, vilket stärker detta genom associationer till kyrkliga bildtraditioner. Det finns mycket riktigt en viss sakral upplevelse i att uppleva verken, utan att man nödvändigtvis kan eller vill sätta ord på det.

Installationsvy © Klara Kristalova

På bottenvåningen bjuder Klara Kristalova på en viss kontrast i sina mångbottnade verk i keramik, måleri och neonrör. Utställningen Flora & Fauna låter en mängd människo- och djurgestalter, och vad som finns däremellan, bygga upp ett slags fabelvärld.
      Young man är en manskropp med råtthuvud.  Man anar metaforer och uttryck, men frågan är vilka dessa är. Arbetssätt, uttryck och presentation är välbekanta från tidigare verk av Kristalova.
      De tredimensionella figurerna står på rad mitt i rummet, omgivna av målningarna längs de fyra väggarna. Ledtrådar finns i viss mån genom titlar, men också de är mångtydiga som metaforerna och symboliken. Istället finns även här gott om potential för projektion och dagdrömmeri.

New York 2022-09-23 © Mattias Lundblad