I Mårten Medbos keramiska verk är den befriande humorn aldrig långt borta, men likafullt är det tyngden och allvaret som först möter betraktaren. I utställningen Taxonomi återkommer gravitationen som fysiskt fenomen i verk efter verk. De kan påminna om hängsmycken i kolossalformat, obskyra kastvapen eller varför inte djurlika könsdelar. Och det är här som humorn kommer in, i de disparata och mångfaldiga tolkningsmöjligheterna.
     Såsom Medbo använder sig av gravitationen har den förutom en påfallande tyngd också en potentiell verkan uppåt, mot rymden. Jag tänker på Brancusis Fågel som initialt tycks felaktigt namngiven. Men där återfinns en snarlik känsla som den i många av Medbos verk: den tyngande och nedåtriktade formen tycks kunna snäppa loss och flyga iväg. I Medbos fall är det som om formerna vore tillverkade av gummi vilka tänjts intill bristningsgränsen, och deras gravitatoriska verkan tycks formmässigt inkapslad i vart objekt.

Installationsvy © Mårten Medbo

Ingela Håkansson Lamm var en av grundarna av 10-gruppen, tillsammans med bland andra den aktuella medutställaren Tom Hedqvist. De starka färgerna och det mönsterbaserade formspråket är ständigt återkommande. Här har hon fyllt flera väggar med behagligt avstämda och mycket renodlade collage, helt utan överskärande former. Resultatet känns både lekfullt och experimentellt. Ett formalfabet framträder som till sin rebusartade karaktär både använder sig av slumpens kraft och en noga beräknad syntes. Collagemästaren Matisse kommer i åtanke, särskilt då hans rytmiska Jazz-serie. Men Ingela Håkansson Lamm är mindre lättillgänglig, här finns en strävhet som liksom knastrar och sprakar i en uppdaterad och nog så komplex form.

Tom Hedqvist har i sina verk utgått från marina flaggsymboler – ett kommunikationssystem som fungerar utmärkt om man har tillgång till koden. Men här presenteras inte enigmats lösning. Hedqvist har i ställlet närmat sig teckenalfabetet med en grafikers sensibla känsla för form och färg. I spatiala molnformationer är de relativt små, kvadratiska verken placerade. På väggarna skapas en rytm och linjebalans som är skör, ja, så fragil att de enskilda verkens självklara uppbyggnad av rektanglar, cirklar och fyrtiofemgradersvinklar liksom vibrerar. Resultatet blir till känslan av ett enda kolossalverk snarare än ett antal fristående, singulära former och karaktärer.

Installationsvy © Ingela Håkansson Lamm

Sara Möllers utställning Between the Shell har en starkt dynamisk verkan på det inre rummet. Hennes skulpturer är i hög grad utåtagerande med associativa drag av mänskliga figurer eller djurlika gestalter. Men någon figuration av traditionellt slag handlar det inte om. Hennes organiska objekt tycks dessutom vara inbegripna i någon form av dansant kommunikation, samtidigt liksom blickande inåt. En del av verken är gjorda i papier-mâché då Sara Möller inte hade tillgång till brännugn i Berlin, men skillnaden mot porslin eller keramik är svår att upptäcka.
    Utställningstekniskt fungerar Sara Möllers verk som en kontrapunktisk kontrast till Mårten Medbos utställning i galleriets motsatta del. Det är en klok strategi att inte placera de två skulptörerna i konkurrerande positioner. Som det nu är fungerar Sara Möllers gestalter som autonoma verk i sin egen rätt och hennes intressanta konstnärskap tillåts ostört komma fram.

Stockholm 2022-01-26 © Leif Mattsson