När Max Ockborn ställer ut i Malmöhus stora festsal kan krocken mellan hans manshöga, färgstarka skulpturer och den svagt belysta 1500–1600-tals omgivningen svårligen vara större. Som ett knytnävslag i solar plexus.
     Efter att han tilldelades ett av landets största stipendier, Barbro och Holger Bäckströms stipendium, befolkar han den gamla riddarsalen med ett tiotal verk. De är utplacerade bland äldre inventarier, möbler, stora målningar av kungar och adelsdamer i breda guldramar, och en och annan marmorskulptur.

Porträttens tillkämpade elegans och förfinat auktoritära upphöjdhet på väggarna överröstas av gatulivets stojiga oro i Ockborns arbeten. Fulhetens utstuderade estetik kolliderar med tidigare seklers dekorum. Flera hundra års avstånd kan göra det svårt att hitta något gemensamt. Kanske på det allmänmänskliga planet? Jag spårar ett stråk av individens vanmakt gentemot maktens språk som tvingar till underkastelse, formulerade av Ockborn som avskalat rituell trotsighet och kaxig uppkäftighet.

Den av båtlack glimmande hårda ytan täcker komplexa sammanställningar av allehanda artefakter. Storleken får mig att backa och gå runt, men också att gå nära och syna detaljerna. Det är sorgliga gestalter med infallna axlar, nerfallna på knä – förvrängda sammansmältningar av mänskliga och artificiella väsen. De väldiga gestalterna bär på odefinierad börda och ångest. De kluriga titlarna och våra associationer ger ledtrådar till tolkningsmöjligheter.

När skulpturerna inte är lackade infinner sig en barnslig humor. Konstnären visar sig som en saksamlare. Assemblage eller bricolage förefaller vara en alldeles för vag genrebeteckning för en ordnad ansamling av artefakter. En jacka, en T-shirt, tillklippta och hopsnörda läderbitar, virkat färggrant täcke, snäckskal och hängande glasögonfodral bildar människor som sysslar med något vardagligt: äter pizza, bär in ved eller sköter om sina bin. Kompletterande penseldrag formar ansiktena.
     Uppfinningsrikedomen har inga gränser och det tidigare svårmodet vänds till sin motsats: uppsluppenhet och skoj. Motsatserna tillåts skylta med sin olikhet, om än i ständiga dissonanser.

Malmö 2022-03-29 © Kristina Maria Mezei