Sjunde upplagan av Open Art är på plats. I år ligger fokus på nordiska konstnärer men temat till trots deltar ett sextiotal konstnärer från nitton nationer. Som konstnärligt och kulturellt samverkansprojekt är det unikt och intressant att följa från gång till gång. Staden släpper till och begränsar utrymmet likt vågrörelser fram och åter för var gång. Kommersen och konsten lever den här gången mer separerat. Men som vanligt är Slottsparken med sina öar och omgivande Svartåns vatten ett viktigt nav.
      En av huvudpjäserna i år är David Shrigleys (GB) Swan thing som konstnärens exempel på strunt. Själva slottet vilar den här gången mer stilla mitt emellan, vilket är lite synd och sänker pulsen en aning.

Towards the Sky © Tanya Preminger (SU/IL)

Ändå märker man år från år hur konsten utomhus växer till på permanenta platser likt droppar som urholkar stenen. Processen pågår och nya potentiella kontakt- och konfliktytor prövas.
      Till den senare hör exempelvis Benedetti Bufalinos (FR) monterade löpspår ovanpå en serie bilvrak. Möjligheten att pröva en språngtur var redan avstängd vid mitt besök. Även Tanya Premingers (SU/IL) jordkonstverk utanför Nicolaikyrkan har inramats av spärrande kravallstaket med ampra skyltar som varnar för rasrisk. Men dessa ”förhandlingar” mellan konstverk och publik omgivning är trots komiken ändå nödvändig för att successivt hitta formerna och öppna den stora allmänhetens ögon. Man kan med fog se hela Open Art-projektet som ett konstverk i egen rätt. Det är givande att följa och förhoppningsvis blir det många upplagor framöver.

Död ö © Henrik Jonsson (SE)

Barnen blir nöjda även i år med ett antal uppseendeväckande verk. Pojken som förundrat närmade sig Mattias Bäcklins (SE) reliefer av bland annat en luftvärmepumpsanläggning direkt i den döda men fortfarande rotade trädstammen gav vittnesbörd. Sedan finns också det lite kitschiga och allmänt ögonvänliga som roar likt Cracking Arts färgglada vargflock.

Ål–Kål–Potatis–Is–Björk & Dödens ö © SIMKA (Simon Häggblom, Karin Lind) (SE)

Men det vore inte en konstbiennal om inte ämnen som reflekterar kring människans rovdrift på såväl natur som kultur och sig själv givit upphov till ett antal verk. Två versioner och parafraser på Caspar David Friedrichs 1800-tals sublima Dödens ö finns att se. Henrik Jonsson har monterat sin Död ö ovanpå ett fundament av skrotade plastföremål mitt på Stortorget.
      Förankrad i vattnet flyter den andra versionen i konstnärsduon Simkas form i Svartån tillsammans med ett isberg och en gigantisk potatis som förrymda isblock från Arktis. Gruppen av verk blir precis så aparta som krävs för att väcka förundran.

Passage Migratoire © Giorgia Volpe (CA)

På andra sidan slottet flyter en flotta av svävande kanoter, lika drömskt eller mardrömskt vita, men här som en Passage Migratoire av Giorgia Volpe (CA).

Stillbild ur videon Worship © Nathalie Djurberg & Hans Berg (SE)

Ett nytt permanent centrum för konsten finns sedan något år i Kulturkvarteret till vilket konsthallen numera flyttat. I sommar visas utställningen Jouissance, en hyllning till lust och njutning, med bland andra Nathalie Djurberg och Hans Berg. Den leranimerade videons dockor kråmar och gnuggar sig lystet glittrande mot allsköns attrapper som motorcyklar, siameskatter och jättebananer. Den eggande dildons form återfinns även i skulpturerna. Medutställaren Diana Sofia Lozanos blomsterprakt öppnar sig som hungriga sköten.

Model Boat Pond, 1972-73 © Martha Edelheit (US)

Ett gediget centrum i utställningen på Örebro Konsthall är Martha Edelheits målningar från 1970-talet där kropparna vecklas ut som projektionsytor för dröm och verklighet. Missa inte denna sevärda utställning och besök även entrén till övriga kulturhuset där konstnärsgruppen Inuti installerat sitt fantastiska kollektivverk Som ringar på vattnet längs väggar och fönster.

Örebro 2022-06-29 © Susanna Slöör