Utställningstiteln, med kopplingar bakåt till Beach Boys 1960-talshit, kan först te sig lite apart. Men ser man den lätt humoristiska titeln som en positionsanvisning med färgens vibrato i huvudrollen så faller allt på plats. Mari Rantanen arbetar här med optiska kontrast- och spridningsfenomen som får målningarna att koloristiskt vibrera. Tillägget av guldfärg som omväxlande glittrar eller mörknar bidrar ytterligare till de sammansatta interferenseffekterna.

Förutom till sextiotalets färg- och formvärldar, med vissa associationer till Lennart Rodhe och Pierre Olofsson, pekar Rantanens målningar också mot konstnärligt tillämpad forskning inom optisk färgblandning. Pointillisterna Paul Signac och Georges Seurat använde sig av denna färgmässiga additionseffekt där tusentals små färgfläckar skapar nya, sammasatta kulörer i betraktarens ögon. Något liknande uppstår i Mari Rantanens målningar, men här ges formerna också en ljusbärande roll. Cirklar, ovaler och avrundade "cigarrformer" balanseras mot vassa trianglar målade i mjuka övertoningar. I Mari Rantanens verk definierar och balanserar motsatserna varandra på ett helt avgörande sätt.

Utställningsvy © Mari Rantanen

Även om de underliggande färgteorierna kan tyckas torrt vetenskapliga så framstår tillämpandet hos Mari Rantanen inte som ett självändamål, det framstår aldrig som akademiskt. Snarare "sjunger" det om hennes målningar i färgskalor som inte är riktigt möjliga att förmedla i reproducerad form. Här kommer naturligtvis storleken också in. Ett antal av målningarna i Katrineholms konsthall är ett par meter höga eller breda. Det skapar kraft och ofta rent bländande ljus- och färgeffekter.

Omkonst har följt och skrivit om Mari Rantanens måleri under lång tid. Redan under tidskriftens första år, 2002, uppmärksammades hennes utställning på Andréhn-Schiptjenko. Utvecklingen har varit intressant att följa. Den har varit stadig och bilderna har kommit att bli allt mer koloristiskt intrikata. Samtidigt har en lätthet i ljusbeskrivningarna tilltagit, liksom den bildmässiga humorn. De rent konstruktiva inslagen är numera helt integrerade i ett luftigt bildspråk med sakralt poetiska övertoner där visuella abstraktioner blandas med delvis igenkännbara former. Visst finns här rent dekorativa inslag, men de är så djupt integrerade i helheten att det knappast går att se dem som externa tillägg. Snarare framstår målningarna som entiteter med väl koordinerade färgackord och vibrerande ljusspel.

Katrineholm 2022-07-24 © Leif Mattsson