Berg Gallery visar två skulptörer med olika uttryck: träskulptören Johan Röings första soloutställning på galleriet och keramikern Paul-Robin Sjöström som efter fyra år är tillbaka med sin andra solo.

Johan Röings träskulpturer fyller det stora gallerirummet. Titeln Överarbetad anspelar på konstnärens arbetsprocess att återkommande remodellera och dekonstruera sina skulpturer. Själv menar han att han överarbetar dem. Min känsla är snarare att de är arkaiska, med sina direkta och intuitivt grovhuggna spår av motorsåg och grovt bemålade ytor. Här finns skulpturer sågade ur hela stycken och andra ihopsatta av flera mindre delar.

Jag fastnar särskilt för Barnsben, ett par snidade ben som för tankarna till ett klövdjur i sin form, men utskurna fotavslut. Flera skulpturer bär titlar efter sin färgsättning, som Kadmium och Schweinfurtergrön som båda vrider sig uppåt runt sin axel i spiralform. Utställningsrummet känns trångt och skulpturerna skapar som en armé av kroppar som stiger i storlek ju längre in man kommer.
     Högst är Kadmium Coelin som med sin gulblå färgsättning naturligt för tankarna till Ukraina och den pågående situationen där. Den övergripande känslan är dock att verken går bortom vår samtid, och jag har svårt att tänka mig att de är skapade som direkta kommentarer.

Installationsvy med Kadmium Coelin till höger © Johan Röing

Paul-Robin Sjöströms keramiska verk har ett annat uttryck, kanske mer kopplat till vår samtids frågeställningar, men som i likhet med konstnärens tidigare verk utgår från en högst personlig utgångspunkt. I — Är du lycklig? — Nej… men ibland jag är glad visas en serie keramiska verk med perfekt yta. You closed it too tight and now it won’t open är en pillerburk i babyblått och rött. Kanske innehåller den antidepressiva eller som titeln antyder, alla känslor vi stoppar undan och förtrycker så hårt att vi inte längre får tillgång till dem.

En båt med titeln A boat without an anchor will always be adrift blir en symbol för rotlöshet och den till synes konstanta stjärnhimmeln presenteras med titeln Nothing lasts forever, not even stars. En stiliserad äng med blommor i svart avtecknar sig framför en solnedgång av rosalila moln (I tryggt förvar), även hoppet och skönheten finns här. Den perfekta ytan av lätt pulvrig matt keramik får mig att syna varenda detalj och jag upptäcker hur de olika delarna är ihopsatta, infärgade var för sig och sammanfogade i moduler. Det är ett imponerande hantverk.
     Mot en mörkt blå bakgrund avtecknar sig en vulkan. Flera av verken är gjorda under ett residens nära Yellowstone National Park där hotet om ett massivt vulkanutbrott hela tiden finns närvarande. Any day now, allting kan närsomhelst ta slut men vi måste ändå fortsätta framåt.

Stockholm 2022-04-13 © Marcus Appelberg