Det faller ett sprakande regn av aska genom flera av Olle Schmidts målningar på Galleri Thomassen. Genom ett kraftfullt men lekande måleri leds vi genom en värld där landskapet skälver och vibrerar, som fångat i ögonblicket strax innan det väldiga sker. Aska av färgstänk kastas från en explosion tillräckligt långt borta för att lämna förgrundens landskap i väntan på den kommande undergången eller befrielsen.
      Här rör sig figurer från sagans värld tillsammans med mer verkliga gestalter, de tittar på oss och de tittar bortåt, uppåt, väntar. Allting lever här, även marken, bergen och träden drar och häver sig genom ytan, stirrar ibland på oss eller öppnar sina gap.

Installationsvy © Olle Schmidt

Måleriet har ett kosmiskt sken över sig där rosa, lila och turkosa inslag upprepas och belyser scenerna. Handen har rört sig fritt och impulsivt utan att förlora tydlighet och riktning. Målningarna balanseras väl i rummen och de spridda formaten skapar en trivsam rytm. Det är lockande att röra sig fram och tillbaka mellan bilderna, leta efter kopplingar och detaljer. En stirrande måne hoppar genom den ena bilden till den andra. Glasflaskor och apparater för hembränning står övergivna eller undangömda på olika platser i landskapet och påvisar någons frånvaro. Allting i denna känsla av väntan på nästa skeende. 

Längre in i galleriet, bakom de främre rummen med större målningar, hänger flertalet mindre verk, utförda på kartong och inramade i ljust trä. De är mer abstrakta och blir till inzoomningar av de större bilderna. Som om vi ombeds att använda en annan blick och titta noggrannare, närmare. Färgerna skälver här precis som i det övriga måleriet och även här dundrar något vid horisonten. Den prydliga glas-inramningen skapar en viss diorama-effekt, där det kraftfulla stillas och kontrolleras. Kanske är detta nästa naturliga steg i berättelsen, det som blev kvar efter det väldiga skeendet, som inkapslade fragment av det stora.

Stockholm 2022-10-28 © Karin Holmer