BENHUSET, Katarina Kyrka, Stockholm
Gunilla Sköld Feiler, Bistre, 27/8–18/9 2022
Färgen bister framställs av bränt trä och ur tuschpenseln sveper den ut ett register hämtat ur skuggorna. Mer själsbesläktat med Benhusets interiör och historia kan ett uttryck och ackord nästan inte bli än hos Gunilla Sköld Feiler. Hennes kvinnosvepningar integreras väl med väggarna och hela rummet bildar en mättad helhet. Stämningen förstärks emellanåt av en liten klockringning från videon med dansande klockor och klämtande kläppar. De snörda kvinnodräkterna tillåts här att lossa och man anar magar, ansikten och tandrader i de suggestiva tuschmålningarna som rör sig på väggarna. Brottstycken av dem har rymt ur sina format och breder ut sig som fjärilsvingar på putsen.
      Gunilla Sköld Feiler visar åter på Benhuset vilken god och effektiv installatör hon är av sina verk. Utställningen är en följdriktig fortsättning på den hon visade på Tegen 2 för något drygt år sedan. Som en sidoaspekt visar hon ett antal foton av trilskande franska långkuddar som fyndigt formats till strindbergska demoner efter möjligen ett antal sömnlösa nätter i Paris. 

Installationsvy © Gunilla Sköld Feiler (Klicka på bilden för hög upplösning)

GALLERY STEINSLAND BERLINER, Stockholm
Malin Gabriella Nordin, Drömmer att jag somnar, 19/8–17/9 2022
Man undrar hur mycket Matisses marockanska landskap på Moderna Museet har smittat generationer av konstnärer. Det vaggande och vajande gryningsmörkret av violettrosa, blått och grönt har hittat vägen in även i Malin Gabriella Nordins bildvärld. Hon sveper fram ackorden rytmiskt i en tradition som hos yngre generationer alltmer tydligt återuppstår som konstnärligt verkande medel. Ingen är rädd för rött, gult och blått längre. Allt är möjligt och Malin Gabriella Nordin övertygar om detta när hon drömmer att hon somnar. Att konsten och lusten väcks i det hypnagoga tillståndet mellan sömn och vaka är en truism, som ändå fortsätter att överraska i sin omedelbara upplevelse.
     Malin Gabriella Nordin visar fem målningar och ett antal objekt som än så länge saknar status av verk, men som är resultatet av saxens lek med papper som fått vara underlag att skära fram i stål. De fungerar dock väl för att framföra sin hälsning till Matisses sena cut-outs. Den måleriskt utförda dansstegen kan möjligen upplevas som en smula tömda, men prova själv att tillämpa tempo och procedur och du får en lektion i om du är agn eller vete.  

Installationsvy © Malin Gabriella Nordin

STUDIOFORARTPLATFORM, Stockholm
Elinor Silow, Hjärtat, 19/8–17/9 2022
Elinor Silows måleri har vad som på filmslang kallas att ”gå genom rutan”. Verken suger känslomässigt tag vilket möjligen en naivistiskt verkande direkthet bidrar till, oavsett figuration eller abstraktion. Att hon kallar sin minimala utställning om tre verk för Hjärtat är därmed logiskt. Ett drama utspelas mellan dåren, jonglören och den som är omgiven av blått. Det skulle kunna vara en och samma varelse som visar sig ur olika vinklar som iscensätter sitt inre drama.
     Galleriet drivs av konstnären Mateas Pares sedan drygt två år tillbaka och ligger på gatuplanet ovanför ateljén i hörnet Ringvägen och Katarina Bangata. Även om rummet är minimalt fungerar det överraskande effektivt för att lyfta fram och fokusera på några få enskilda verk. Det är utmärkt för att få en ingång till Silows konstnärskap i vardande. Hon gick ut Kungl. Konsthögskolan i våras. Redan på elevutställningarna stack hon ut och jag tänker särskilt på en protestmålning i grönt. Utvecklingen följer ingen rät linje och måleri samsas med skulptur. Det ska bli intressant att följa vart de inledande spåren tar vägen.

Stockholm 2022-09-04 © Susanna Slöör