Det är alltid lika intressant att möta yngre målare som törs och tar för sig av 1900-talskonsten. Hos dem finns inga tabun eller måsten. Att möta Ebba Svenssons trädgårdar och parker för blixtrande tankarna till en fransk postimpressionistisk tradition. Den som Bonnard tog med sig och förfinande in på 1940-talet. Men Ebba Svensson är inte hövlig mot historien, utan tar för sig av vad hon behöver för att framkalla visioner för dagens betraktare.

Där ute, 180x120 cm © Ebba Svensson Inne under, 180x120 cm © Ebba Svensson

Ebba Svenssons teknik är speciell, där hon i dessa stora format använder sig av torrpastellkritor. Det borde vara en motsägelse, men fungerar utmärkt väl, när hon krossar kritorna till ”pigment”, som hon sedan binder på den obehandlade bomullsduken med linolja och benlim.
      Parallellt pågår ett klottrande och tecknande som bidrar till att bryta upp och förstärka ytornas vibrato. Det kan påminna om schumring av torra lager oljefärg. Men här balanseras de intensiva torra tonerna till ett gemensamt stämt ackord.
      Trädgårdarna kan vid en närmare anblick ta en mer surrealistisk vändning där plantornas slingrande blad kanske inte är så oskyldiga. Jag tänker på de köttätande domptörerna i Rocky Horror Show. Eller så är det Louise Bourgeoises gigantiska Maman med omslingrande spindelben som är på väg att ta över. Den skira vårgrönskan ruvar på hemligheter, liksom tallarnas skuggor över gravarna på Skogskyrkogården.
     Jag ser fram emot vårens gemensamma examensutställning och de äventyr Ebba Svensson då kommer ställa för ögonen.  

Stockholm 2022-10-19 © Susanna Slöör