Ett dialektalt ord för björnens ide, löst folk, förbrytare eller en igenvuxen och svårframkomlig terräng. Det mångbottnade ordet Hie agerar övergripande motiv på Galleri 21 när Jesper Thour, Björn Camenius och Lukas Cornix visas i vad som kallas ett äventyr och inte en grupputställning.

Och visst är det Ett Jävla Hie besökaren konfronteras med när dörren till Galleri 21 stängs igen bakom en. Där står Thours utsågade naivistiska och Art Brut-liknande scenografier som öppnar upp för en scenisk och teatralisk omgestaltning av det vita gallerirummet. Här undersöks identitet och utanförskap genom barnets fantasi representerat av vildhundar, tigrar, flammande eldar, en cirkusdirektör med piska och beväpnade apor. Det skapar en medgripande oro, om än på bekostnad av rummets måleri.
        Intressantare är det därför när scenografierna samspråkar med målningarna på oväntade vis, vilket är fallet i Thours Kopplade hundar och Cornix Dear. Ur ett vilt buskage framträder en hjort i ett öppet landskap i Cornix målning. Den implicite betraktarens blick smyger sig på men likväl framträder hjorten avlägsen genom en dimmig fernissa tack vare konstnärens ”blurrade” teknik. Framför verket står Thours tre hotfulla blodhundar, den pastorala idyllen förblir onåbar.

Utställningsvy © Jesper Thour, Björn Camneius, Lukas Cornix (Klicka på bilden för hög upplösning)

Cornix måleri är det mest mångfacetterade och sökande. Majoriteten av konstnärens verk av collage i blandmaterial framträder likt överlagringar av färg och form, lager på lager utan berättande logik. Bitvis svåråtkomliga är de suggestiva i större format som i Prioritised stress där bortvända kroppar tar form i ett upplöst, abstrakt, rumsligt tillstånd. På deras ryggar syns oväntat Henri Matisses välkända Nu Bleu som på ett poetiskt vis talar med Thours övergivna Pojken genom deras likartade gestalter.

Om Cornix bilder och Thours scenografier delvis överlappar i motiv och stilval, rör sig Camenius surrealistiska steampunk-estetik inom en egen sfär. Konstnärens måleriska bilder föreställer allt från fågelskrämmor till ballonger, dödskallar, skrot och kan inte beskrivas som annat än en egenkonstruerad drömvärld. Förvånad blir undertecknad således när Camenius skapelse upphör för ett litet porträtt av den försokratiske filosofen Herakleitos. En urbild för det dialektiska tänkandet som återfinns i de starka motsättningarna i konstnärens motivkrets kanske?

Ordet Hies mångtydiga innebörd kommer ändå till sin rätt. Mellan Camenius mörka skrymslen, Cornix svårframkomliga terräng av upplösta tillstånd och Thours scenografiska särlingar konstrueras en obskyr och absurd värld. Galleri 21:s vita rum förvandlas, om än för en stund, till en osäker plats för människans fantasi att härja i. Det är svårt att se var det ska sluta.

Malmö 2022-09-30 © Otto Ruin