Parallellt med Kungl. Konsthögskolans och Konstfacks avgångsutställningar låter GSA Gallery Stockholmspubliken stifta bekantskap med de tio konstnärer som nu lämnar landets nordligaste konsthögskola. Live is Life är en nedbantad version av Umeås masterutställning, som nyligen visades på Bildmuseet.
        Även om utställningen spänner från Oscar Häggströms samtidskritiska animation om identitetsskapande till Ellen Macke Alströms ruggiga draktassar och varghuvud i keramik, dominerar måleriet. I det större rummet ställs Désirée Burenstrand Schymans stora dukar med meditativa färgsjok mot Christoffer Mahlknechts pastosa verk där färgens materialitet är i fokus. Oljefärg har värmts upp med bivax, som lagts i flera lager och stelnat till skorpor med en mängd håligheter. Kaviteterna och nyansskiftningarna i de gröna, blå och gula färgmassorna ger en närmast organisk textur, som ögat kan utforska länge.

© Christoffer Mahlknecht. Foto: Yulia Zavernina (Klicka på bilden för hög upplösning)

Om grundutbildningen ger tid att utveckla ett eget uttryck ska det under masteråren få mogna. Anastasia Savinova framstår som särskilt trygg i sitt språk. I det inre gallerirummet skapar hon med video i tre kanaler, textil och en skulptur av snäckskal en poetisk betraktelse över människans relation till det livgivande vattnet.
       Installationen paras fint med Therése Lundins fotorealistiska målningar, som kretsar kring en kvinnofigur i ett snöklätt, otämjt landskap. De har en övertygande kraft och är tekniskt skickliga, men ligger kanske väl nära Sara-Vide Ericsons hyllade verk.
       Gabriella Novak står för ett mer idédrivet måleri i neonnyanser, med dukar fyllda av sammanpressade, förvrängda kroppsdelar och kön. Novak söker nya representationsformer av kvinnokroppen och har låtit AI-generera motiven utifrån de bilder som översvämmar internet. Det är ett angeläget men svårt projekt, som Novak tar sig an på ett tidstypiskt sätt.

När jag bläddrar igenom katalogen med installationsbilder från Bildmuseet blir det tydligt att utställningen skalats ner på ett sätt som gör att flera av konstnärerna inte riktigt kommer till sin rätt.
        Det är särskilt svårt att få grepp om Olga Gniadziks praktik, vars videoinstallation har ersatts av en försvinnande liten spegel och en glasflaska med vatten och hägg. Likaså hade Oscar Häggströms animation och Abdullah Mohammads multimediala undersökande av flyktens erfarenheter i måleri, skulptur och ord mått bra av mer utrymme. Att skala ner är förstås svårt, men givet värdet i att kunna möta Umeås masterstudenter i Stockholm är det synd att presentationen tenderar att bli något ojämn. Lyckligtvis gör konstnärerna alltjämt detta gästspel från norr till ett sevärt inslag i galleriernas säsongsfinal.

Stockholm 2022-06-01 © Adam Rosenkvist