Det är som om ett rymdskepp hade landat i Wanås slottspark, en pumpaformad skulptur som går att kliva in i under promenaden i skulpturparken. Peter Linde Busks sagolika verk är årets ena nytillskott. Det andra är den jättelika installationen av Numen / For Use, ett konstnärskollektiv med tre medlemmar bosatta i Kroatien och Österrike. Även den installationen kan vi klättra upp i och glida runt som i ett okänt väsens mage.

Solaris (med fönsterdetaljer utifrån) © Peter Linde Busk

Lekfullhet och hållbarhet är ledorden för sommarens utställning på Wanås konst. Den danske konstnären Peter Linde Busk är en samlare av allehanda förbrukade ting och skräp som i hans händer får nytt värde. Ett tjugotal arbeten i konsthallen belyser hans arbetssätt och släktskap med såväl Art brut som Cobragruppen. Mosaikbitar, emaljerade skärvor, wellpapp, grafiska tryck, stenar, plåtbitar är bara några ingredienser i allt det som jäser och bubblar i hans ofta stora vägghängda bilder. Mytologiska väsen tar gestalt, med vingar och hatt, när vi tittar på dem på avstånd. Hans skulpturer kretsar kring den stora runda pumpa som markerar ritualerna kring Halloween. Den urgröpta och hopsäckade formen återupplivas genom ristade mönster, glasyr och bränning.
      Och ute i skogens grönska lyser en jättestor vit pumpa, gjord av hållbart material, baserat på pappersmassa, som vore den hämtad ur en science-fictionberättelse: ett runt litet hus med färgade fönster och stjälken som skorsten med klingande vindspel. Väggarna är ristade med myllrande mönster, undersidan klädd med spegel som ger effekten av svävande lätthet där den står uppallad på två flata naturstenar. ”Solaris” är dess namn, det refererar till både författaren Stanislaw Lem och filmmakaren Tarkovskij.

Tape Wanås © Numen / For Use

Numen / For Uses installation fyller den gamla hölogen. ”Tape Wanås” påminner om en mäktig halvtransparent kokong som suger sig fast mellan träbjälkarna i sid- och höjdled. Dess organiska arkitektur trotsar omgivningens strikta geometri. Arbetsprocessens energi, kraften som krävs för att klistra och riva, om och om igen, laddar verket med stark vitalitet.
      Sedan grundandet 1998 har gruppens olika projekt innefattat även utvecklandet av hållbart material. Installation för Wanås konst består av 44 kilometer tejp som efter utställningsperioden förvandlas till kompost.

Parken i Wanås gömmer numera över åttio verk tillkomna sedan 1987. Naturupplevelsen under de gamla bokarna ger en extra dimension till konstverken. I år återupplivas Anne Thulins väldiga blåa logdörr, nerfälld för att släppa in ljus till installationen. Ett väldigt uppropstecken i ultramarin, som manar till att påbörja promenaden.

Knislinge 2022-05-18 © Kristina Maria Mezei