För att verkligen få syn på vardagskänslorna och precisera intrycken krävs vanligen något som väcker och förrycker. Förfrämligande brukar man kalla den strategi som sedan tidigt 1900-tal varit så medvetet återkommande hos många konstnärer. Johan Wiking sällar sig till den skaran med en nyfikenhet som ändå övertygar om att det är nu för första gången det sker. Barnets blick som tillhör den mer medvetna delen av våra liv har han behållit och skärpt.
     Ofta utgår Johan Wiking från former som klot, cirklar, koner, rör och spiraler. Dessa besjälar han effektivt genom att klä dem med mänskliga förnimmelser och upptäckarlust. I Tyresö konsthall ges ett generöst smakprov på Johan Wikings verksamhet som skulptör, med många offentliga utsmyckningar bakom sig, och som målare. Formerna parar han nyfiket samman med vardagens gester. Sekundsnabba upplevelser fryses till block för evigheten.

Stapel, Packbox, Bauer © Johan Wiking

I MOI (uppdrag för Lidingö centrum) har sex klot förenats som barnhänder mot den mjuka underarmen. Figuren är sittande inåtvänd som fångad av sig själv. I serien av figurer som Johan Wiking kallar Myller har cirklarna, trianglarna, rören och plättarna skruvats till lekande barn som snabbt rör sig över väggarna. Vem minns inte känslan av att försöka ta sig ned kasande från en höjd som blivit lite för brant.
     Skulpturen Harry (uppdrag för Linköpings kommun) stegar bit för bit lika bestämt som omöjlig att stoppa. Farten är omisskännlig och ändå försvinner inte skulpturen ur åsynen även om den övertygar om att det är fullt möjligt.

Det är en sällsam njutning att möta Johan Wikings så väl genomarbetade former. Här finns inget onödigt ”fluff” eller ogenomtänkt. Kvar är endast kärnan som vittnar omisskännligt om den kvalitet som särskilt tilltalar ögat och hindrar det att tröttna.
     Akvarellerna ger samma intryck och i all sin intensitet och formstyrka skapar de ändå en hållbar punkt för blicken att försjunka i. Barnets blick för livets innersta väsentligheter väcks och den är grunden för berikande möten med konsten.   

Stockholm 2022-02-21 © Susanna Slöör