Det som förenar denna samling med konstnärer födda i Finland kan med en viss generalisering sägas vara intresset för ljus, reflexer och visuella fenomen. Två av dem, Jorma Puranen och Heli Hiltunen, är verksamma i Finland. Medan Juri Markkula och Pauliina Pietilä bor i Sverige.

I Juri Markkulas (f. 1970) fall återkopplas utställningstiteln Abstractions and Reflections på ett övertygande sätt. Kanske framgår det som bäst i hans abstrakta verk med interferensfärger, vilka skiftar kulör beroende av belysning och betraktarens position. Det kan påminna om de optiska spektralfenomen som uppstår i exotiska fåglars fjäderdräkter – alltså inte en formföljande kolorit utan en som uppstår genom ljusbrytningar i ytskiktet. Men även i hans 3D-frästa "lövhögar" i lysande blått ges färgen en betydelsebärande roll i egen sak. Den intensiva blåtonen, som kanske kan associera till Yves Kleins verk, fungerar som en behaglig motpol till de övriga utställningskollegernas verk.

© Pauliina Pietilä (Klicka på bilden för hög upplösning)

Kontrasten till Pauliina Pietiläs (f. 1982) intensivt rödorangea målningar är stor, men intresset för färgens återklingande verkan förenar. Hon rör sig relativt långt bort från det abstrakta. Men då hon låter facettformer både bryta ned och bygga upp bildernas struktur bildas ändå nonfigurativa formbyggen. De solvarma tonerna som återkommer i hennes målningar skapar ett blodfyllt nav som verkar samlande för utställningen. Blicken sugs in och blir gärna kvar i hennes relativt komplicerade rumsbildningar och scenarier.

Jorma Puranen (f. 1951) är kanske den av de fyra som tydligast anknyter till en instrumentell, postmodern tradition. Åtminstone att döma av tidigare bilder som visats i Sverige. Men i de två verk han presenterar här söker han sig mer åt klassiska form- och ljusexperiment. Det stora verket, där det omgivande landskapet reflekterats mot en högblank svart yta, har tydliga naturromantiska drag. Här finns ett melankoliskt och ändå storslaget anslag som ger vissa associationer till den finske nationalhjälten Jean Sibelius. Mycket mer klassiskt återkopplande kan det nog inte bli – gripande och ändå enigmatiskt till utförande och teknik.

© Heli Hiltunen (Klicka på bilden för hög upplösning)

I Heli Hiltunens (f. 1960) serier av likstora verk är det snarare rytmiken och kontrasterna som bildar berättelsens stomme. Hon blandar målningar och mer eller mindre abstrakta fotografier till en mix som ger ett intressant, visuellt flöde. Variationerna är stora till både teknik och kolorit, men de likartade formaten och den stramt seriella presentationen leder ögonen vidare. Enskilda målningar är ljuvt sensibla medan fotografierna gäckar och utmanar. Effekten blir snarlik den att bläddra i en bok i foliantformat där de olika sidorna allteftersom bildar en rikare, mer sammansatt enhet.

Stockholm 2023-04-18 © Leif Mattsson