Ett gäng märkliga varelser har landat på Galleri 54, frambringade av konstnären Ellen Macke Alström. Kropparna är sammansatta av trä, tyg, broderi och stengods. Tunga glaserade huvuden tronar på fyrbenta träställningar och befäster sin plats i rummet. Långa tygarmar sträcker sig tungt framåt, uppåt eller vilar mot golvet. En av varelserna har ett hästhuvud, de andra är mer lösa i sin form, stiliserade med ögon och mun. Djur, varelse eller människa spelar ingen roll, de vill ändå inte passa in i någon given form. Taggar av stengods och tyg håller betraktaren på ett säkert avstånd.
       Färgerna går i svart och vitt som kol och papper men glasyren på huvuden, händer och tassar blandar sig med varandra och rinner ut som smältande glass, avmaskerar något underliggande och löser upp färgerna. Det finns något hotfullt vid första anblick, blottade tänder och vassa former, men det mjuknar snart och något varmt framträder, mörkret är inte farligt här.

En sol i vitt tyg hänger i trådar från taket och sträcker ut sig, ler med spetsiga tänder. Det finns en omsorg i det sydda materialet och i själva akten att sy och skapa kroppar. Lösa trådar hänger från armar och fingrar och förlänger dem, sträcker dem sökande mot varandra. Det är ett fritt tilltag som omfamnar det besynnerliga, lockar fram det ur skuggorna och in i ljuset.
Broderiet återkommer i flera av verken och där finns en säker linjeföring, nål och tråd bär på pennans känslighet. Ett broderat porträtt av skådespelerskan Rachel Weisz svävar som ett bevingat huvud ovanför vad som liknar ett mörkt träd i stengods och ökar känslan av förtrollning.
     Det är en grupp missförstådda varelser, högst levande som stilla skanderar i förvandlingen mellan det djuriska och det mänskliga, som budbärare mellan världar.

© Emma Ståhl

I fönstergalleriet intill visas teckningar av Emma Ståhl under titeln 100 Jävla Teckningar. En aversion mot materialet har lett till en slutlig konfrontation som nu visas upp. Teckningarna är färgrika och ryckiga som dagboksanteckningar i bild, rör sig snabbt från det ena till det andra och kastar sig ibland fram i högljudda utbrott. Ansikten, könsorgan, djur och Stalin i ett anfallande sammelsurium. Även här tas ett kliv fram ur skuggorna och blottlägger det bristfälligt mänskliga.

Göteborg 2023-09-06 © Karin Holmer (Text och foto)