Rebecka Bebben Andersson (f. 1984) sätter ljuset på det mentala landskapets inre bearbetning av våld och övergrepp i multiinstallationen Still Sad, presenterat utifrån ett kvinnligt objektsperspektiv. Utställningen består av ett trettiotal verk i olika tekniker uppbyggt som ett fritt associativt nätverk.
Fragment av buskar, träd och fallna trästockar utgör en viktig del av gestaltningen. Skogen är förstås en utmärkt scen för att spegla det omedvetna men skogen rymmer också högst ambivalenta känslor av ömsom frihet, ömsom hot. I en mindmap med korta texter, presenterad som en poster, skriver Andersson som central rubrik: ”Jag har känt på friheten. Men det fanns alltid någon annan där.”
De utplacerade trädcollagen av mörk grönska i olika nyanser är minutiöst hopfogade av smala pappersremsor – en teknik som blivit kännetecknande för Rebecka Bebben Andersson och som på håll ser ut som måleri. Tekniken återkommer i det stora verket Nattugglan, ett symmetriskt nonfigurativt mönster som osökt för, åtminstone mina tankar, till ett rorschachtest.
 |
Nattugglan (Insomnia) © Rebecka Bebben Andersson
(Klicka på bilden för hög upplösning) |
Och psykiatrin finns också med i utställningen som en personlig erfarenhet som Rebecka Bebben Andersson delar med sig av. I videon Paradise Hotel visas interiörer från psykavdelningen på S:t Görans sjukhus och de gula landstingsfiltarna, formade som sorglustiga skepnader runt om i utställningen, är inte bara kulisser – de används ju på riktigt. Men något har tillfogats de opersonliga filtarna; broderade meddelanden som VÄLJ GLÄDJEN, uppräkning av olika antidepressiva läkemedel eller kort och gott ÖVER MIN DÖDA KROPP, är prydligt textat i blå landstingsfärg runt kanterna.
I videoverket The Male Issue har Rebecka Bebben Andersson samlat ett stort antal nyhetsartiklar och notiser om övergrepp mot kvinnor och genom en slags faksimilmetod, grafiskt för hand, avbildat text och bild som sedan filmats till en videoloop. Den realistiska och komprimerade återgivningen av händelser skärper läsarens uppmärksamhet och får våldet att framträda, oförtäckt och påtalat.
Still Sad är en angelägen utställning som kräver tid, då referenserna är många. Jag fastnar framför papperscollaget Hon, ett udda och nästan rörande vackert madonnamotiv med inspiration från en ansatt och skadad medeltida träskulptur. Det sargade ansiktet lyser. Och någonstans i sin mindmap skriver Rebecka Bebben Andersson hoppfullt: ”Började tävla i medeldistanslöpning igen, full fokus. Återtog min frihet”.
Linköping 2023-06-20 © Lotta Ekfeldt |
Hatstorm (konstnärens eget blod på papper)
© Rebecka Bebben Andersson
S:t Göran och draken
© Rebecka Bebben Andersson
Kuk © Rebecka Bebben Andersson
The Male Issue (detalj från videoloop)
© Rebecka Bebben Andersson
|
