En sällsynt kvalitet i dagens konstliv är förmågan till förändring och pendling hos konstnären. Jag minns när man talade om och särskilt intresserade sig för konstnärer som bytt fot eller presenterade en nödvändig ”mellanutställning” som kunde förebåda en ny väg framåt. Självklart utvecklas exempelvis dagens målare, men tendensen att föredra igenkänning hellre än förnyelse är vanligare.

Då är det en angenäm överraskning att ta del av Emma Bjurströms nya målningar på Belenius. I sin aktuella utställning har hon lämnat sökandet bland minnen och rötter för att nu brottas med en text av en yngre, fransk filosof, Tristan Garcia, vars tankar löser upp möjligheten att egentligen fånga något över huvud taget. Emma Bjurström har varvat sitt måleri med läsningar som allteftersom befriat henne från att låta målningarna innehålla något utöver sig själva. De svarar inte mot förväntningar om hur ett abstrakt eller figurativt motiv låter sig formuleras, de är både och alternativt varken eller. Begreppen kollapsar och formuleras momentant utan att ge ett absolut resultat.

Untitled, 2023, 97 x 90 cm © Emma Bjurström	Exit/Enter II, 2023, 94 x 98 cm © Emma Bjurström

Rent målartekniskt arbetar Emma Bjurström vidare med tunna lager och fördrivningar av färg. Ljusväxlingar, reflexer, materialitet, rumsligheter, atmosfärer och tidsmässiga tvetydigheter bär fram händelser som nu är än mer omöjliga att fixera. Förbi flimrar stilleben, blomsterpottor, organiskt växande material, smekande tyger, sänglinne, mahogny, bordshörn, lister och väggdekorationer som tillsammans skapar tillspetsade avvikelser.
       Först känner man igen, sedan löses associationen lika hastigt upp för att utmynna i ren och skär osäkerhet. Den gamla greken Herakleitos flod brusar än mer flödande: Allt är nytt, statiskt i förändring och överskridande det igenkännliga på full gas.
        Men ändå infinner sig stämningar beroende av betraktarens position i livet, utifrån upplevelser, böcker och filmer. Miljöerna som aldrig besökts växlar men förhåller sig till ens drömmar utifrån flödet av fiktion som genomsyrar allas liv. Det går ilsnabbt att placera målningarnas rum i tiden utan att nå fram. Blicken snavar och mumifieras av lindorna och organismerna som hugger efter den.
       Emma Bjurström kortsluter seendet på ett förförande vis. Den omedvetna lusten att ständigt tolka har givits en stimulerande men omöjlig utmaning.

Stockholm 2023-06-08 © Susanna Slöör