Julia Bondesson presenterar i utställningen Light på Kungsbacka konsthall en väl avvägd komposition av skulpturer mot en fond av abstrakt landskapsmåleri. Konsthallens rum är speciellt med sin kurvatur och kräver sensibilitet av konstnären. Bondesson utnyttjar såväl rummets längd som rymd med placeringen av verket A Fragile Position. Verket består av snidade träkroppar som ligger, sitter, kryper och hänger. Uttrycket och positionerna känns igen från tidigare utställningar, men positionerna tycks aldrig vara de samma. Kropparna verkar frusna i sina rörelser men de ledade delarna vittnar om att de inte har en fast form, utan kan repositioneras i varje ny installation och besjälas på nya sätt i varje konstellation. 

Påtaglig är den råa materialitet och sensibilitet inför träets inneboende kvaliteter som Bondesson frammanar genom sitt hoppusslande av delar med minimal bearbetning. Träets naturliga vridningar och vindpinade bark skapar uttrycket lika mycket som konstnärens mejslande med handverktyg. De flesta kropparna här är skapade av eneträ som samlats in från vänner på olika ställen i Halland, där konstnären också bor. 
        Denna materialitet är mest framträdande i A Fragile Position, det finns en tydlig skillnad mot delar av andra verk som känns mer industriella. Det blir extra påtagligt i fostret som är en del av konstellationen Strange Fruit. Verket kretsar kring en neonteckning i blått av ett par fotavtryck omgärdade av nämnda foster, ett bäcken, en torso och ett huvud vilande på en kudde. Här dekonstruerar Bondesson kroppen och skapar en känsla av dissonans. Verkets titel hämtad från Billie Holidays sång om förföljelse för naturligt tankarna till dinglande kroppar i amerikanska södern, men det är inte en tematik jag kopplar till verket. Snarare skulle det kunna handla om moderskap och en känsla av separation. Neonets vibrerande ljus tillför en spänning och kontrast till träets arkaiska uttryck. 

Gravity and light  © Julia Bondesson (Klicka på bilden för hög upplösning)

De två målningarna Moth och Shoreline förankrar utställningens båda ändar med två abstraherade landskapsmålningar i ljust grönt och vitt. Snarare än att tydligt gestalta ett landskap skapar de en fond åt skulpturerna. Gravity and light består av en serie runda träbitar delade i olika positioner och med ord eller siffror tecknade direkt på väggen. I det ena olika positioner: standing, kneeling, sitting, rising. I det andra olika delar: 1/3, 1/1, 1/2. Likt måleriet skapar de en slags abstraktion av rörelsen i skulpturerna med hjälp av en enkel linje riktad åt olika håll. 

Allra mest närvaro och interaktion har de två hängande kropparna mitt i rummet. Där de andra verken indirekt förhåller sig till varandra utifrån sina positioner och sin successiva rörelse så står dessa hängande kroppar i direkt kontakt med varandra. De är som speglingar av varandra, som frusna i en rörelse som är svårbestämd, varken upp- eller nedåtgående. Det är just denna känsla av att vilja animera objektens frusna rörelser jag framförallt bär med mig, och den vilja till interaktion som väcks inom mig och får mig att på knä närma mig dessa gestalter. Och så plötsligt hörs ett brak bakom mig, och en av kropparna faller till marken*. Den frusna rörelsen bryts. Det osäkra tillståndet och rörelsen blir helt plötsligt påtaglig. 

Kungsbacka 2023-11-28 © Marcus Appelberg