SASKIA NEUMAN GALLERY, STOCKHOLM
Niklas Delin, Vid varje ö väntar en ny horisont, 31/8–30/9 2023

Niklas Delin tog sin master vid Konstfack i våras. Nu debuterar han med en serie målningar som var och en bär sin speciella fråga och motiv. Den gemenskap som kan sökas mellan dem sammanfattas fyndigt av utställningens titel som är densamma som titeln på en bok av filosofen Jonna Bornemark. Om min tolkning stämmer så är varje ö just den måleriska situation som konstnären befinner sig ifrån ögonblick till ögonblick. Där öarna också agerar som trösklar mot nya horisonter eller fördjupande perspektiv.
       Delin framkallar sina världar ur svarta grunder. Det verkar dock som att han sedan hoppar över en del steg på väg mot att spänna upp världar med absolut högsta valörkontrast från svart till vitt. Vissa öar blir i stället stenar för jättens steg att studsa mot under snabba språng ut mot en ständigt växande arkipelag. Men emellanåt fryses bilden och en detalj tar minutiöst form som exempelvis gångjärnets grå metall i fönsterkarmen. Därför befinner sig särskilt interiörerna lysande inifrån och svävande utan högdagrar och manifesta mellanregister. De är fortfarande på väg mot nya horisonter. En värmande och vacker kollegial hälsning frambringar Delin till Emma Jönsson, vars broderier som just tog sina skepnader ur svart visades på galleriet tidigare i år.   

CECILIA HILLSTRÖM GALLERY, STOCKHOLM
Olivia Pettersson Fleur, Atomic Snapshots, 24/8–23/9 2023

Om man är ute efter att fundera vidare på frågan om ljusets irrbloss ut i den ofärgade evigheten och följa resan mellan öar ut mot nya horisonter så kan ett stopp även göras inför Olivia Pettersson Fleurs collage. På hennes andra utställning på galleriet är det visualiserandet av energier som är i fokus. Emanuel Swedenborgs ande vilar över projektet, vilket innebär att han i andevärlden är väsentligt mer materialiserad än allt löst folk som vi övriga boende i den verkliga världen kan bli.
      Olivia Pettersson Fleur bygger sina ögonblicksbilder genom att förskjuta färger och former och lirka sina hålremsor av infärgade papper samman till större sjok av mikrohändelser. Varje detalj vibrerar och låter ana hur allting egentligen ser ut, finns eller blir till.
     Åter längtar man efter en storskalig installation av hennes verk, vilket hon tidigare visat sig mycket kapabel till att utföra. Men tyvärr i galleristens värld prioriteras de solitära objekten före helheten av förståeliga, pekuniära skäl. Ändå tror jag att båda perspektiven skulle kunna rymmas. Det borde räcka med något enstaka exempel på hur man fångar Olivia Pettersson Fleurs ljus- och färgenergier i en ram för vardagsrumsväggen. Sedan skulle Swedenborgs illustra energier kunna släppas lösa i rummet genom sin korresponderande kollegas flinka fingrar. Jag ser fram emot det.    

Stockholm 2023-09-06 © Susanna Slöör