När Carl von Linnés Systema Naturae publicerades 1735 lades grunden för den moderna naturvetenskapens indelning och benämning av arter. Trots Linnés förhoppningar om att kategorisera all världens ting bevisats omöjlig, har hans taxonomiska system levt vidare i vår syn på naturen. Sprungen ur denna idé visar den amerikanska konceptkonstnären och internationella stjärnan Mark Dion ett 40-tal teckningar, grafiska blad och två skulpturer på Saskia Neuman Gallery – passande beläget på Linnégatan – i sin första soloutställning i Stockholm på över 30 år.

Sedan början av karriären har Dion arbetat med institutionell kritik med fokus på klimat och vår relation till naturen förmedlad av naturhistoriska museisamlingar. Som förberedande metod har konstnären återkommande arbetat med illustrativa teckningar vilka nu presenteras som verk i egen rätt på galleriet. I samarbete med Grafikens hus visas de här i upplagor av grafiska blad tillsammans med en stor del nyproducerade verk.
       De grafiska bladen, som påminner om högstadiets pedagogiska anatomiska och fylogenetiska planscher, lyckas med effektiv symbolik skildra komplexa skeenden. I verk som Big Tuna (2022) och Topography of a Typical Barr Bird (2022) visas namn och stilar ur den kanoniserade konsthistorien invid olika arters anatomiska delar. En synbar lek med Alfred H. Barrs kända diagram över den abstrakta konstens släktskap (1936). Ett finurligt sätt att illustrera hur naturvetenskapens taxonomiska system påverkat konsthistorien vilket är en återkommande tematik i utställningen.

Mastodon, 2021© Mark Dion

Dion bjuder vidare in betraktaren att begrunda hur vetenskap och myt förenades i den tidiga naturhistorien. Bladet Paradoxa (2023) anspelar på kategorin i den första upplaga av Systema Naturae som innehöll mytiska djur vilket Linné förhöll sig kritisk till men kände sig nödgad att kommentera. Bland de fantasieggande skapelserna är flera inspirerade av naturhistoriens fader Ulisse Aldrovandis (1522–1605) fascinerande Monstrorum Historia som sömlöst förenade tro och vetande.

Om utställningen använder humor som medel, så fastnar skrattet i halsen av de explicit klimatpolitiska verken. I skulpturen Ice bear (Ursus Maritimus) (2023) syns den utrotningshotade isbjörnen sjunka i tjära av symboler för människans lättja. Planschen Anatomy of Global Warning (2021) är ett skolboksexempel på de multipla klimatkatastroferna som väntar oss.
Det är med en bred kritisk penna som Dion tecknar sina verk och bäst förenas de i The Lost Museum (2021). Ett visset fylogenetiskt träd visar på förgreningarna av olika vetenskapliga och konstnärliga discipliner rotade i det antika arvet. Kunskapens träd är dött, kanske på grund av den rationella indelningen. Och tänk tanken: hur rik vore inte en plats, där dessa förgreningar åter fick växa samman.

Stockholm 2023-03-28 © Otto Ruin