Det är ett levande möte mellan två konstnärskap som visas på Galleri Hammarén i Göteborg. Christina Ekstrands organiska och svävande målningar samtalar väl med Stina Perssons råa och mystiska skulpturer och tillsammans bildar de en transcendens, ett sökande bortom det synliga.
       Färgen ligger i tunna sjok över dukarna och den vita grunderingen låter de röda och lila tonerna lyfta. Ekstrands penseldrag väller ut och in i varandra i en ständig och orädd rörelse, som ett konstant inre förlopp. En levande kropp vars celler förnyas, förändras och delas. Blommans kronblad som vecklas ut och sluts i dygnets rytm. De lila tonerna blir som orosmoln, tunga och svällande, men det ljusa bryter igenom liksom gryningsljus och pressar sig ut mot betraktaren. Här och var krackelerar färgen och pigmenten skingras i intrikata och slumpartade mönster efter materialets egen vilja.

Utställningsvy (Klicka på bilden för hög upplösning)

Transcendensen fortsätter i Perssons skulpturer där den negativa formen får ta plats. Den heliga kvinnofiguren, madonnan, står som sitt eget avtryck i rosa plastilina och acrystal. Vad som liknar rester av stearin rinner utmed klädnaden. En övergiven eller bortglömd relik, på väg att försvinna in i eller ut ur sin egen form.
      Två mindre madonnor i brons står tillsammans på en hylla. Tomma svarta ögonhålor hos den ena och hos den andra två nedåtgående strålar av brons likt en tårflod. De bär fortfarande spår av det gips som omgett dem. Håligheten återfinns i det intilliggande verket där svarta papper med stora runda hål ligger placerade över och i varandra. Hålen drar blicken till sig i en uppmuntran att reflektera över själva seendet, att söka det som ligger bortom.
       Hos bägge konstnärerna finns denna uppmuntran till att resa genom materialet till ett för oss bortglömt och tyst plan, där ögat blickar inåt.

Göteborg 2023-11-14 © Karin Holmer (Text och foto)