CECILIA HILLSTRÖM GALLERY, STOCKHOLM
Leif Engström, En vagn i skogen, 30/3–6/5 2023

Runt 2018 skedde en rejäl omsvängning till förmån för målarna på Kungl. Konsthögskolan. Man kan nästan se de två utställningar som studenterna gjorde hos Galleri Argo den hösten som ett publikt startskott. Leif Engström, då fortfarande på kandidatnivå, visade en större målning med fördragna gardiner och återkommer till motivet i sin andra utställning på Cecilia Hillström Gallery. I nästintill naturlig skala svajar blicken till för möjligheten att träda ut genom balkongdörren och överge rummet skylt av det Morrismönstrade draperiet. Det är suggestivt och särskilt detta smått kusliga drag som återfinns i flera av Engströms målningar fascinerar lite extra. Det spöklika ger sig till känna av att ljuset skruvas till och färgerna överstyrs. Ett trolskt glitter uppmuntrar grankvistarna att sträcka sig efter betraktaren.
      Men det vore svårt att inte räkna in Leif Engström till den långa rad av målare som genom åren hemsökt förortsvillor och miljonprogrammens höghus. Förfrämligandet av vardagen är med dessa motiv för ögonen osedvanligt slitstarkt och lockar av någon anledning främst männen bakom paletterna, som Martin Wikström, Tommy Hilding, Niklas Eneblom och Alexander Hult för att nämna några. Om Leif Engströms minnespromenad fortsätter längs vardagens skymningsvägar eller dras mot än mer suggestivt hållna övervärldar återstår att se.

Studenter på KKH visar måleri, del 1>>
Studenter på KKH visar måleri, del 2>>

SUSANNE PETTERSSON GALLERY, STOCKHOLM
Dan Almqvist, Gula näckrosor och vita, 31/3–6/5 2023

Dan Almqvist är en målare stadigt förankrad i återbruket av landskap, symboler och rekvisita. De älskade förebilderna från gotikens och ungrenässansens kyrkobilder till Carl Fredrik Hills landskap utgör spelplanen. Den ger tillräckliga möjligheter till fördjupning och variation.
       Efter att ha följt Dan Almqvist i ett par decennier är det snarast ett annat mönster som skapas mellan utställningarna och det är ett slags känslomässig barometer. På den nu aktuella utställningen skiner oftast solen över glättat färgade scener och harmonin råder. Pojken, Dan Almqvists ständigt återkommande alter ego, fryser till i någon enstaka vinterbild under kristallstjärnan. Men pojken vaknar till det klappande röda hjärtats allseende öga, mot lysande himmelsgrund. Om den kristna symboliken skall tolkas bokstavligt eller inte är frågan. Jag tror inte det, snarare handlar det om den evige pojken i rollen som sonen, som dömts till en lång sökande livsresa på gränsen till irrfärd.
      En utväg skickar Dan Almqvist fram i det innersta rummet: Sovmusen vaknar till en fågels raka lopp över taket. Men även morkullans resa i Tarjei Vesaas bok Fåglarna väcks ur minnets förvar.

Recension av Dan Almqvists utställning 2016>>
Recension av Dan Almqvists utställning 2005>>

Stockholm 2023-04-04 © Susanna Slöör