Andreas Erikssons konst för sin egen talan. Oavsett vilken teknik det gäller så ger sig koncept, intertexter och annat till känna i verken. Det behövs ingen separat manual för att de ska få ett innehåll. Upplevelsen blir en direkt dialog mellan dig som betraktare och det verk du betraktar. En oerhörd kvalitet i dessa tider av instruktionsboksberoende konst. Ett konstverk som hans börjar i ögat, men det fortsätter vid sidan av, eller bakom sinnesintrycken. Annars är risken stor att det stannar vid utanverk, stil och avbildningssedvänja, i värsta fall konstmode. Andreas Erikssons verk startar i stället egna processer både på kort och längre sikt.

Landskapet har en central roll i Andreas Erikssons bilder. Konstnärer närmar sig och ser landskapet på olika sätt och med olika strategier. En del avbildar och stannar vid det. Andreas Erikssons bilder är på ett plan landskapsmåleri, men de är det på ett sätt som är helt självständigt till form och innehåll. Här ges konventionerna inget utrymme. Han skapar ett personligt förhållande mellan måleri, natur och konstnärsjaget och inbördes interaktioner och förhållanden.
       Hemmanaturen kring Kinnekulle fyller på hans bildminne och bildsinne med en rikedom av förnimmelser i färg och form. Han tar väl vara på intryck och kvaliteter som han kan göra bra måleri av. Det blir målningar som på en gång är både abstrakta och konkreta. Ibland har de både terrängens och kartans egenskaper samtidigt.
      Jag uppfattar att Andreas Erikssons måleri uppstår där sinnesintryck möter begrundan. Ett utsnitt av världen står plötsligt och väger mellan sitt yttre och hans inre. Ur den upplevelsen skapas en unik bildvärld som han materialiserar i ett känsligt och valörrikt måleri. Själva måleriet och naturen delar på huvudrollen i en dynamisk dialog.

Tv Screenprin, 2023, th Untitled 2019, olja och akryl på duk © Andreas Eriksson

När jag går runt i utställningen undrar jag om jag vet någon annan konstnär som har ett så samtidigt varierat och sammanhållet konstnärskap i måleri, textil, grafik och skulptur som Andreas Eriksson. Han har en speciell blick för att se vad naturen kan tillföra hans konst och förmågan att på säregna sätt transformera och förmera sina intryck i olika material och tekniker.
       Mullvadshögarna på tomten blir bronsskulpturer av ett slag vi aldrig ser annars. Det är någonting från där under som trycker på och vill upp. Vi får ana men inte se. Frånvaron som högsta formen av närvaro. Det är en bildmetafor med tranströmersk direkthet. Enkel, effektiv och överraskande.

På utställningen visas också två jättestora bildvävar i lin. De har namn efter den plats där de är vävda. Deras milda färgskala och lågmälda men påtagliga dynamik från de olika linnetrådar de är vävda av, som fått olika toner och nyanser beroende på var de växt. De olika växtplatserna blir ett gemensamt konstrum i vävarna.
      Andreas Eriksson är sina kompositionssätt trogen, men skapar ett helt annorlunda uttryck här. Tanken på all den arbetstid som är nerlagd i varje verk för att exakt fånga visionen ger en hisnande tidsdimension. De här verken är helt unika i samtidskonsten, vardagliga och högtidliga på samma gång. De ger de rum de visas i en speciell laddning när då och nu, konst och konsthantverk möts.

Här visas också ny grafik. Som alltid har Andreas Eriksson sökt och funnit sitt eget spår. Han har gjort screentryck på handmålade papper. I mina ögon ger de hans landskapsintryck en mer dämpad och melankolisk ton.
      Ett stort urval av de målningar han kallar Cut Outs visas också. Dessa är delar av större kasserade målningar som visar sig kunna ha kraft att bli egna verk när de skilts från den helhet som konstnären inte tyckte fungerade. Genom att de hängts tätt samman får de också därigenom ett nytt sammanhang som aktiverar. Cut Out-serien analyseras här i omkonst https://omkonst.com/21-boknytt-eriksson-andreas.shtml.
     Det är ingen överdrift att påstå att Lidköpings Konsthall inte haft en utställning med den här tyngden och magnituden sedan öppningen för tio år sedan med Andreas Erikssons Krux.

Andreas Eriksson har ett stort intresse för böcker. På Vänermuseet visas böcker han skapat eller där hans konst är ämnet. Här finns kataloger och monografier med tunga essäer, men framför allt med ett rikt bildmaterial. Även de böcker han utformat själv, och det är huvuddelen, ger exempel på exempel på hans kreativitet och konstnärliga uppfinningsrikedom. Här finns till exempel faksimil av skissböcker och flera med okommenterade foton från den natur som betyder så mycket för honom och hans konst. Han ger varje bok sin personlighet med bland annat intrikat vikta omslag och andra kreativa lösningar som på olika sätt vidgar synen på hur en bok kan utformas. Det är bokkonst av högsta klass. Det är en förstklassig presentation han gjort här på museet med böckerna försänkta i specialgjorda bord och ett centralt foto med rotmotiv i fonden.

Lidköping 2023-06-28 © Bo Borg