En syntetisk natur har fått liv, kryper fram och sprider sig upp likt ihåliga termitstackar i Espinós Ferreros Growing with no name. Formationerna utgörs av ytterst små fyrkantiga byggstenar, likt pixlar, tillfälligt frysta i sin expansion. En av dessa formationer är omgiven av en metallställning, en annan är inkapslad i blå latex. Kanske är det ett försök att hålla dem i schack, att kontrollera, men till ingen nytta. Metallen kröker sig, latex-höljet är för trångt och massan letar sig vidare ut.
      På väggarna hänger två verk i täljt plexiglas. Organiska små formationer i turkos, grå och röd olja svävar i den djupa omgivande svärtan och för tankarna till bakterier. De har fångats i ett ögonblick, likt ett tredimensionellt fotografi, mitt i utvecklingen. Rester av dessa återfinns också i verket Coordination 1. Vad som liknar en avgjuten kontrollpanel hänger uppspänd på väggen och i några av de negativa knapparna blänker svarta kuber som små inkapslade galaxer.

Installationsvy © Daniel Vincent Hansen

När man närmar sig det inre rummet hör man fågelkvitter. Här visas verket The Perfect Flower and Other Stories from the Eternal Forest av Daniel Vincent Hansen. Svartvita fotografier tagna med infrarött ljus samsas med text. Här är det skogens egen röst som talar, naturen som andas ut efter människans försvinnande. De vita ramarna sitter inte direkt mot väggen utan trycker sig ut, obekväma i sin rigida form. De infraröda fotografierna skapar en mycket egen bild och en annan sida av naturen kommer fram, på ett sätt mer oförfalskad och därigenom också mer främmande för våra ögon.
      De två berättelserna samtalar väl med varandra och svävar som varandras följdfrågor. Här inträder vi i en brutalitet bortom vår kontroll, i fortskridande framåtrörelse. Händelseförloppen som fortsätter alldeles oavsett oss, sen tystnad och stillhet. 

Göteborg 2023-05-03 © Karin Holmer