Barkley L. Hendricks (1945–2017) uppfattades ofta som öppet politisk i sitt konstnärskap och kategoriserades gärna som del av Black Arts Movement, där konst och aktivism möttes. Själv vände han sig mot den uppfattningen. Han målade och fotograferade helt enkelt sin egen värld som afroamerikansk man i 60-talet, och därmed blev representationsbristen i konstvärlden uppenbar. Att det sågs som politiskt säger mer om omvärlden än om Hendricks konst.
      Han växte upp i Philadelphia, och besökte under sin studietid vid Pennsylvania Academy of the Fine Arts museer i Europa. Där tog han intryck av äldre måleri, samtidigt som han slogs av bristen på svarta, både bland avporträtterade och bland konstnärer. Åter i USA kombinerade han impulserna från europeisk konst och sin egen, främst afroamerikanska omgivning. Han kombinerade fullängdsporträtt, historiskt reserverade för kungligheter, med afroamerikanskt mode i de stora målningar han är mest känd för.

Installationsvy Lyman Allyn Art Museum © Barkley L. Hendricks

Lyman Allyn Art Museum i New London, Connecticut, Hendricks hemstad efter studieåren fram till döden, visar ett urval av hans verk i en utställning som relaterar till staden som tema. Här finns fem av de majestätiska målningarna. De är målade med stor detaljrikedom och med en högblank yta. Bakgrunden är monokrom och matt. Personerna ser därför nästan urklippta ut. Något som förvånar lite är hur Hendricks gärna klipper en tå eller hjässa i kompositionen, som i Afro-Parisian Brothers. Det upplevs som lånat från fotografi.
       I utställningen står just fotografiet i centrum, något Hendricks använde både som verk i sig och som “mekaniskt skissblock”. Han studerade också under Walker Evans på Yale. Men trots att han alltid hade en kamera på axeln, är det först efter sin död som han verkligen uppmärksammats som fotograf.

Det första som möter en i utställningen är ett fotografi av ett Ku Klux Klan-rally. Ett intressant val, och inte vad man i första hand förknippar Hendricks med. Platsen är det lilla samhället Scotland, Connecticut som var ett fäste för denna vit makt-rörelse, och knappast en riskfri plats för Hendricks. Detta omges av fotografier av sydstatsflaggor i olika vardagliga sammanhang. Hendricks visar tydligt att rasismen som förknippas med sydstaterna är närvarande även i det progressiva nordost. I övrigt har urbant mode och populärkultur en framskjuten plats även här.
        Ett annat fotografi är taget på den lokala puben The Dutch Tavern, av en TV-apparat där basketspelaren Michael Jordans ansikte visas från ett nyhetsinslag. I nästa utställningsrum finns hans fotografier kring Connecticut College där han undervisade. Bland annat finns ett porträtt som användes som förlaga till målningen Sweet Thang (Lynn Jenkins), som finns hos Museum of Modern Art i New York.

Installationsvy Jack Shainman Gallery © Barkley L. Hendricks

Under våren har Hendricks fotografi också visats på Jack Shainman Gallery i New York, i utställningen Myself when I am real. Där finns en hel serie av TV-bilder från puben som små nedslag i historia och populärkultur. Bredvid TV:n hänger ett uppstoppat djurhuvud på väggen som ett ständigt tyst vittne. I många andra bilder använde Hendricks speglar, och inkluderade gärna sig själv. En del fotografier upplevs som ganska daterade, med en tydlig manlig blick, för att tala med kritikern Laura Mulveys ord.
      Hos nutida konstnärer som Mickalene Thomas och Kehinde Wiley finns starka ekon av Hendricks, i såväl skala som motiv och teknik. Också hos Wiley upplevs de porträtterade som urklippta mot en separat bakgrund, och han har ärvt Hendricks förkärlek för dubbelporträttet.
      Det är måleriet som har lämnat det viktigaste avtrycket, men fotografiet och fotografens sätt att se spelar stor roll i Hendricks konstnärsgärning. Det blir tydligt i de två utställningarna.

New London 2023-06-08 © Mattias Lundblad