Oskar Hult debuterade tillsammans med ett antal unga målare i mitten av 2010-talet med ett återuppväckt intresse för måleriets visuellt poetiska möjligheter. Inspiration hämtades från ordens poeter och från utflykter till de målarkolleger som sköljdes undan av en postmodern tsunamivåg – den drabbade tämligen skoningslöst svenskt konstliv. Hos den unga generationen går det lätt att referera till ett informellt måleri med en surrealistisk ton, men tillsammans skapar målarna en ny dialekt för sin tid.
       Det gäller i synnerhet Oskar Hult som nu visar sin tredje separatutställning på Anna Bohman Gallery. Den här gången hålls utställningen samman av målningarnas gemensamma panoramaformat. Det kombinerar han med att foga in föremål och inramade målningar i verken – en hälsning till tider då ytan ifrågasattes och referenser till verkligheten ironiskt och lekfullt sattes ur spel. Det startade redan med dada och återkom med full kraft under 1950–70-talen. Egentligen har väl greppet med att skapa ett reliefverkande collage eller assemblage aldrig slutat att inspirera.

Aprikosträden finns, 2022, 90 x 150,5 cm © Oskar Hult (Klicka på bilden för hög upplösning

Försynta referenser till danska poeten Inger Christensens alfabet återkommer i en titel och i andra lyfts målare som polska Erna Rosenstein och holländske René Daniëls fram, surrealister ur olika generationer. Men själv rycks jag med av en återkomst av mandelblom i Van Goghs tappning inför verket Sömngångar. Jag tror inte det är avsiktligt och egentligen är referenser mer att se som lösa kom ihåg-lappar och uppmuntran till betraktaren att strömma genom sina egna tankevindlingar och synskrymslen. Själva titeln handlar nog inte om att gå i sömnen men väl att söka i sömnens gångar efter själva poesin. Den utgångspunkten finner jag sympatisk och även ekelöfskt relevant.

Huvudsaken i Oskar Hults måleri är ändå färgen, både som bindemedel för de synframkallande ”orden” och som en textur i sig. Som för alla målare så mognar uttrycket genom mängden av ackumulerat arbete. Oskar Hult håller sig fortsatt fokuserad på att ge såväl grund som former ett väl balanserat intresse. Återhållsamhet får aldrig gå på slentrian och den fällan undviks nogsamt. Från minnet framkallar en mörk sensommarnatts misstänksamhet inför en putande fullmåne gjuten i silvrande tenn, med ljusekon under den mörka lasyren. Så hushållar en målare med sina medel.       

Stockholm 2023-03-28 © Susanna Slöör