Fyra gigantiska målningar hänger från taket i Konstfacks stora utställningssal, numera kallad Havet. Namnet fungerar särdeles väl i mötet med mastersstudenten Sunniva Ingvarssons atmosfäriskt rumsliga måleri. Hon sällar sig till de yngre målare idag med särskilt intresse för själva akten att måla. Det är den frusna dansen eller utförda koreografin som möter publiken. Partitur och utförd rörelse sammanfaller.
      Utställningens titel samlar målningarnas namn som också ger vägledning om hur man kan förstå sjoken av använda presenningar och segeldukar som bildar rörelsernas rum.

En viktig del av akten är den omsorg som Sunniva Ingvarsson även ägnat åt att sy, foga samman och ömsint lappa sina dukar stadda i kraftigt förfall. Presenningen nött av väder av vind stöter ifrån sig färgen men lämnar spåren kvar. Det bidrar till att skapa en poetiskt verkande skirhet som kan påminna om hur Astrid Svangren lyssnar in sitt måleriska instrument. Återklanger och attack hämtad från arte povera finns där. Som alltid är det intressant att se hur nya generationer tillägnar sig och överskrider en tradition. 

Stockholm 2023-01-25 © Susanna Slöör