GALLERI MAGNUS KARLSSON, STOCKHOLM
Kent Iwemyr, Den blå ryttaren, 2/9–7/10 2023

”Hur svårt kan det va egentligen”, att döpa en målning. Det fick bli titeln. Men annars har Kent Iwemyr inga som helst problem med att namna eller veckla ut sina skrönor, minnen och dagens sanningar i målning efter målning. Galleriet har hejdat målaren i flykten och bett honom skriva några rader om dem, vilket är en stor behållning. ”Fyra månaders fängelse blev straffet för prästgårds-Sune för att han hade skjutit en gök mitt i vintern…”, inleds förklaringen till historien om Gök-Sune.
       Det mesta är sig likt i Kent Iwemyrs färgfabulerande kring tillvarons underligheter, och hälsningarna till målarkollegerna är alltid generösa. Vad vore måleriet om inte ett samtal med dem och alla andra. Den här gången har Kent Iwemyr gått upp något i format utan att för den skull förlora sin infallsrika skärpa. Storstadens världar möter storskogens och de utsträckta fältens. Invånarna var de än befinner sig förundras. Var det kungen som klev in i pissoaren på Slottsbacken, eller hur gick det när kyrkoherden hade dödskallar på kalsongerna.
       Det är lätt att trivas bland Kent Iwemyrs anarkistiska humoresker. Stingen kan vara riktade lite hur som helst. Hilding Linnqvists 1700-tals idyll framför Koppartälten i Haga har här bytts ut mot välriktade torneringsstötar i Den hårda leken.  

TEGEN 2, STOCKHOLM
Katarina Lönnby, Det är du fröken räv, 8/9–1/10 2023

Fröken räv sitter i gröngräset och målar akvarell på kyrkogården mot en uppradad horisont av gravstenar. Klart konsten ska visa sig tänker hon i nästa scen och kliver kavat in på Galleriet (Grafiska Sällskapet) där hon spikar upp sitt verk. Hon tar saken i egna händer i konstlivets utkanter. Det är en konst att leva också, på luft som är många rävars livsrum. Katarina Lönnby spelar nog sig själv, ett uppiggande exempel om man känner sig lite dysterkvistig. Filmen är huvudsaken på utställningen på Tegen 2.
        Men det finns också lite grafik och fina serier med fröken räv där hon reflekterar över tillvarons förunderligheter. Maria kyrkogård är en solig och lite sorgligt melankolisk plats, men går man där ofta kan det mest underliga saker hända. Jag undrar om Katarina Lönnby också sett mannen som låter plastkrokodilen åka pulka? Hur som helst fälls krokodiltårar under begravningen för fru räv i ett av de grafiska bladen. På divanen sträcker krokodilen ut sig som en hederlig medborgare och det gnälls över att skattepengarna går till bidragsfuskare.
      Det är en liten utställning på Tegen 2 som väcker mersmak. Katarina Lönnby har en särskild känsla för att locka fram berättelserna ur sitt för olika tillfällen valda material.

Stockholm 2023-09-22 © Susanna Slöör