Enligt gamla teorier om synen så var blicken i sig en formande kraft som fysiskt slängde sina gyllene skinn över tillvaron för att den skulle synas. Gerry Johanssons porträtt av racingstjärnorna från 1960- och 1970-tal är ett argument för hur riktningar och rörelser formas och läggs ut i förväg.

Ronnie Peterson, JPS Special MK IV, Formel 1, Anderstorp, Sweden, 1978 © Gerry Johansson (Klicka på bilden för hög upplösning)

Blicken borrar sig igenom fotopapperet och befinner sig längs bansträckningens mest krävande kurvpartier i svenske Formel 1-giganten Ronnie Petersons ögon. Nutid är redan dåtid och framtiden pågår momentant som för en dirigent. Fotografen måste låta kameran teckna händelser innan de ägt rum och Gerry Johansson bevisar den möjligheten.
      Rörelsen översätts som kraft nerkokad till en buljongtärning under upplösning. Racingbilarna zoomas in och beskärs och endast förarens lutning på hjälmen avslöjar hur hjulens grepp mot asfalten provocerar fram maximal fart ur kurvorna.
      Gerry Johansson fångar liggande på marken, ur ett grodperspektiv, stämningen hos Jack Brabham eller Sten Axelsson i respektive cockpit i Formel 2-loppet i Karlskoga 1966. Positionen och närheten till bilarna är i sig ett vågspel. Säkerheten kring och för dessa rattens gladiatorer såg annorlunda ut då. Det visar inte minst de fantastiskt närgångna bilderna från depån där bränslet snabbt hinkas och flödar ner i tanken genom en gigantisk tratt.  

Sten Axelsson, Cooper T 82, Formel 2, Kanonloppet, Karlskoga, 1966 © Gerry Johansson Klicka på bilden för hög upplösning)

På den aktuella utställningen i Konsthall 16, som fokuserar på konst med idrotts- och sportanknytning, ackompanjeras Gerry Johanssons race-bilder av äkta vara. En Midgetracer från 1948 byggd av Ronnies far Bengt Peterson och Svenne ”Bergvägg” Andersson. Jag ryser lite inför upphovet till den senares smeknamn. Styrkan, skörheten och skönheten står där uppenbarad och det aktuella exemplaret deltog i race så sent som förra året.

De experimentellt, rent grafiskt svart-vita bilderna sökte Gerry Johansson med till HDK, startpunkten till en framgångsrik karriär som konstfotograf. De kvadratiska formatens rumslöshet som är så typiska för honom inbillar jag mig kan ha sitt ursprung i race-bilderna som så tydligt ackumulerar form och rörelse som kraft. Slutenheten är en millisekund från utbrott och lockar betraktaren att färdas med in i och genom bilden. Självklart vänder sig utställningen till alla med det minsta motorintresse, men den kan lika gärna avnjutas som en viktig ingång till Gerry Johanssons samlade konstnärskap.  

Stockholm 2023-02-08 © Susanna Slöör