Den omgivande verkligheten var länge ett konstens huvudspår. I dag då artificiell intelligens reser frågor om verkligheten, undersöker Anders Kappel hur mänskliga begrepp och upplevelser kan gestaltas i inre bilder och målas.
Anders Kappel kallar sin utställning på Elastic Rural i Jädraås i västra Gästrikland för Krypström, det vill säga läckage av svaga strömmar från dåligt fungerande, ofta gamla elprylar.

I den stora målningen 4-piece ramp ser vi en takarmatur med fyra lysrör av äldre typ, som i likhet med hans andra armaturmålningar, tycks sväva i ett tomt rum. Det blir uppenbart att en ljuskälla behöver väggar, golv, inredning och gestalter för att ha "en mening".
       I armaturernas rymder tycks tomheten oändlig. Det kan jämföras med en glömd gravkammare, oupptäckt av arkeologer. Ser vi armaturerna som kroppar kan de utstråla ensamhet, tidens gång, evighet, oföränderlighet. Men vi vet att någon gång kommer armaturen falla i golvet, rummet störta samman eller öppnas av någon som söker kunskap eller profit. Människor har en drift att utforska.
       För mig lockar armatur-målningarna fram existentiella frågor. I det perspektivet kan krypströmmen ses som ett tyst tilltal från tillvarons djup, ett slags själ, minne eller evigt livstecken. Och i många målningar finns en suddighet i den svarta färgen, kanske en antydan om det okändas läckage.

Andra mänskliga lägen och villkor gestaltas i målningar som Inhaler, Trap, Weaver och Target. När dessa anordningar gestaltas med abstrakta medel får betraktaren lägga en del möda för att fånga något av dessa mekanismers funktion, som bygger på både känsla och tanke.
      En välbekant mekanism är bilens växelspak. Spaken finns i vanlig skala och i en förlängd version. Det går ju att ha föreställningar om att lägga in olika växlar i sitt liv och i arbetet.  Bland sndra skulpturer finns en infångad, symboliskt kolsvart glödlampa (Tungsten) i diabas, Corner Piece, som för tanken till den som föredrar att stå i hörnet. Havstulpanen i brons (Barnacle) bär minimala tecken av havstulpanens vida liv i världshaven.

Raden av små målningar ur serien 100 dagar kan ses som återhållsamt dagboksskrivande, måhända pandemiarbete. Motiven är knapphändiga: logotyper som Skatteverket, Folkhälsomyndigheten, Odenplan och så vidare. Odenplan har kanske att göra med att Anders Kappel bidragit till den konstnärliga gestaltningen av Citybanan i Stockholm.
Till sist i utställningen finns den stora målningen Sensor. Kanske är det en människa som från en ganska fast position kan uppfatta svaga tecken från verklighetens krypströmmar. Intill hänger den lilla målningen Comma; det är inte slut här, det kommer en fortsättning.

Jädraås 2023-06-20 © Niels Hebert