”Avgångsstudenterna presenterar världen i all dess dystra, hopplösa, vackra och hoppfulla härlighet”, så sammanfattar curatorgruppen Dotdotdot sin upplevelse av att ansvara för det gemensamma upplägget. Den motsättningen är den lågmälda puls som genomsyrar utställningen. Det vanligen expressiva intrycket från vårutställningarna har det här året ersatts av en mer lågmäld och eftertänksam stämning. Man skulle kunna tala om en gemensam nyminimalism möjligen på gränsen till utplåning hos vissa.

De olika facken inklusive bildlärarna blandas tematiskt som under kandidatutställningen, utan att det ger ett alltför homogent intryck i respektive område. Men redan utanför entrén går det bra att slå sig ner på Ciara Neufeldts (keramik och glas) bänk en guldglittrande stund och fimpa ciggen i askkoppen som dekorerar papperskorgen bredvid.
      Lite ögonglitter lockar även Bhumika Sethi (textil) med sin hängande skärm handknuten och tuftad med motiv som inom och utom sig gifter samman bildtraditioner. Den öppnar ”havet” och de många projekten. Masterstudenterna inom Keramik och glas, textil och ädellab samlas under beteckningen ”Craft” på den här nivån. Det är en vinnande logik som framhäver skolan när den är som bäst, när den utvecklar handlag och handling i förhållande till ett material.

En som undersökt ”craft” i mer än en bemärkelse är Johan Ibrahim Adam, som ställer funktionen på ända i sin kombination av kristallkrona, matta och målning som introduktion till verken i verkstadsgången. Här håller ett större antal av studenterna inom konst till. Det visar sig att endast tre av masterstudenterna i konst har tagit även sin kandidat här och således gått fem år på Konstfack.
      En av dem är William Reed som huserar i eget rum och byggt upp en "green screen" i blått mot vilken två målningar hänger som vittnen till bildspelen som försiggår på podiernas plattor. På kandidatutställningen på Konstnärshuset imponerade han med sitt frosseri i konsumtionssymbolik av sprittande monster med gucciväska. Han känns igen, men det verkar även som om möjligen väl teorimättat uppsatsarbete har tagit tid och fokus från måleriet, åtminstone i den här presentationen. Hälsningen till Picassos förtvivlat skrikande hästhuvud i en av målningarna är kanske ett uttryck för den frustrationen? 

Jag kan också tycka det är en smula beklagligt när några studenter drivs att närmast radera sig själva på den här nivån. Därmed inte sagt att studenterna i sina individuella utställningar hunnit få visa upp sig, men vårutställningen är en viktig exponeringsyta inför framtiden.
Många studenter, inte minst bildlärare, men även inom andra fack, kanske inte behöver värdesätta arbetet inför en utställning av den anledningen att det inte blir deras huvudverksamhet – att ställa ut. Men med ambitioner att etablera sig i konstlivet är villkoren annorlunda.
       Söker man sig längst ned i gången finner man dock ett stringent möte mellan skulpturer och objekt. Minnet efter den ersatta hjärtklaffen hålls spänd i form av en bältad madrass i Livia Prawitz verk och nedanför stirrar Hedvig Bergmans kulspel av ögon.

Rummen bakom biblioteket brukar ofta vara de som lättast kommer samman till en gemensam gestaltning. Så även i år. Adam Ytterbergs måleri sprider ljus åt Gustaf Helsings (textil) och Lisa Englunds (textil) fabulerande vävar.
      Rör man sig ned i källaren så huserar studenter med individuell studieplan, rumslig gestaltning och visuell kommunikation. Här blir intrycket av sparsmakad återhållsamhet påtaglig. John Funkquist (rumslig gestaltning) utforskar antikens kunskap om formens visuella kvaliteter i sina träspröt och portaler som i verkligheten bildar en så påtaglig rumslighet som fotot inte klarar att bära fram. Att undersöka Cajsa Wargs recept för att utveckla material att använda på månen bidrar André Miller (individuell studieplan) med i sin vilstol: man tager vad man haver på plats. Och möjligen kommer vi i linje med detta få se fortsatt mindre av materialåtgång framöver och lära oss betydelsen av hushållning med resurser genom Konstfacks studenter.   

Stockholm 2023-05-22 © Susanna Slöör