Långt in i Färgfabrikens stora utställningsrum finns kanske en ledtråd in till Jonatan Pihlgrens (f. 1993) hämningslöst fabulerande bildvärld av måleri, skulptur och teckningar. Den är i form av en videoloop på någon dryg minut. Som framtidsmålaren, likt antikens myt om siaren Teiresias, famlar en man blint med en lång sviktande, ormkrängande käpp framför sig. Handlar utställningen om dem som blev kvar i en värld av en vardag sönderbruten av en pågående mardröm? Rör fantasierna en skymning som ändå låter sig bekämpas? Jonatan Pihlgrens medel i detta don Quijotska eller egenmäktigt givna uppdrag verkar vara tron på måleriet som en motvalls kärleksgärning.
       Som spelkort sekunderas de större målningarna av utsökt och intimt målade porträtt och studier. Kanske samlar de dessa framtidens barn som har att kämpa sig igenom scenerna i de större målningarna. En ung man ”Spökpojken” sitter på huk kanske på väg att kasta sin röda tröja för att inleda färden i blindo. Men händelserna kommer också av sig för att ge utrymme åt ett hundpotpurri och en ensam snögubbe.

Installationsvy © Jonatan Pihlgren (klicka för att se hela i hög upplösning)

Den här imponerande utställningen av årets Beckersstipendiat kräver sin tid att ta del av. Det är lätt att låta sig slukas av det expressivt högtravande och drastiska innehållet. Men om man ägnar en stund åt att bortse från detta är det också intressant hur Jonatan Pihlgren bryter mark för sin tids målare genom att kapa trossen till det uppenbart fotobaserade måleriets distanserande verkan. Istället byggs en figuration upp genom ett tydligt emotionellt prövande av täckande och transparenta partier som drivs på av en intensiv linjeföring.
       Möjligen kan man söka sig tillbaka till ett 1970-tals måleri med referenser till Lena Cronqvist, Hans Wigert eller för all del en tidig Peter Dahl eller en sen Alf Lindberg. Men expressionisten i Jonatan Pihlgrens gestalt pekar inte minst i de större kompositionerna mot barockens stjärnor som Velázquez och Rembrandt. Dörrarna, fönsteröppningarna och ljustunnlarna i bakgrunden förmedlar högstämda nära-döden-upplevelser för protagonister som slaktade enhörningar, svanar och fallna unga män. Undantaget är räddaren i nöden klädd i konservburksrustning.

Snögubbe, 14 x 11 cm © Jonatan Pihlgren	Borttappad, 30 x 21 cm © Jonatan Pihlgren

Som antidot till dessa genombävande och gastkramande scenarier som utspelas fungerar skulpturen. Med konsekvent kraft huggs och ristas trästockarna till objekt värda att idolisera i all sin robusthet. I teckningarna visar Jonatan Pihlgren en drivenhet och kunskap som inte uppmuntrats på konsthögskolorna under decennier. Lite sorgset minns jag alla dessa unga målare i vardande på de förberedande skolorna i början av 1990-talet, som maldes ned av den tidens ideal i det utplånande fältet och lade penslarna på hyllan. Jonatan Pihlgrens arbetslust och utveckling är en revansch i nutiden även för alla dem.

Stockholm 2023-04-26 © Susanna Slöör