www.omkonst.se:
I SAMTAL MED INTIGHETEN
Jerónimo Rüedi, Khōra – Galerie Nordenhake, Stockholm, 13/1–11/2 2023
André Nordström, To infinity – Cecilia Hillström Gallery, Stockholm, 12/1–11/2 2023
Elin Odentia, Interlude (blue) – Cecilia Hillström Gallery, Stockholm, 12/1–11/2 2023
Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text
© Jerónimo Rüedi. Foto: Carl Henrik Tillberg
(Klicka på bilden för hög upplösning)
Madonna © Elin Odentia
(Klicka på bilden för hög upplösning)
Installationsvy © André Nordström
(Klicka på bilden för hög upplösning)
Vårens säsongsöppning i Stockholm sammanför några konstnärer på väg mot självutplåningens gräns, det uppluckrade mellanrummet, den osäkra behållarens skrymsle eller rentav ut mot upplösningen i oändligheten. I örat susar, som i Wim Wenders film Vingar över Berlin, rösterna ut mot intigheten i utställningarna på Galerie Nordenhake och Cecilia Hillström Gallery.  

GALERIE NORDENHAKE, STOCKHOLM
Jerónimo Rüedi, Khōra – 13/1–11/2 2023

Jerónimo Rüedi är en ny intressant bekantskap och man får tacka för den lokalkännedom som galleriet byggt upp genom galleriverksamheten i Mexico City. Argentinaren född 1981 är verksam där sedan han avslutade studierna i Barcelona i mitten av tvåtusentalet. Han har en hemsida som är särskilt värd ett besök för att se den process mot utplåning eller utsläckning som pågår i Rüedis alltmer dimomhöljda måleri (se länk nedan). Referenser till Platon och John Cage är egentligen överflödiga även om de säkert har spelat stor roll i ateljén för att föregripa den konstnärliga karteringen ut i okänd mark. Att målningen i sig kan uppfattas som ett obeständigt kärl under upplösning är en given erfarenhet för många målare. Kampen om att få en ytans verkande poesi att uppstå är grym.
      Jerónimo Rüedi går till angrepp med hjälp av spastiska eruptioner som kväses och återuppstår i skira lager på lager. Han använder airbrush, vilket ger akrylfärgen ett brus som kan påminna om analogt framkallat fotografi eller ett digitalt ingrepp i Photoshop. Handens spasmer utplånas för att se ut som fotokemi eller som ett resultat av en mindre effektiv klottersanering i offentligheten. Jag föredrar målningarna som byggs utifrån mjölkvita skikt som mjukt suddar ut och ändå framhäver teckningsfragmenten flytande i målningens luftrum. Ljusblixtarna i de mörkt hållna verken ger mer smak av inre auror under tyst migrän. I dem har processen som utplånat konstnärens hand gått lite väl långt. Det gäller att hålla spänningen i utsläckandet vid liv, vilket Rüedi ändå som helhet lyckas väl med.  
(https://jeronimoruedi.xyz/en/home-eng/)  



CECILIA HILLSTRÖM GALLERY, STOCKHOLM
André Nordström, To infinity – 12/1–11/2 2023

André Nordströms installationer kittlar kanske samtidens mer välbeställda entusiaster. Samtidigt översätter han faiblessen för livsstil och design till ren konst, som en milt, om än tautologiskt, verkande kritik.
      I sin debututställning är det infinity-poolens gränslösa bassängkant som lånat namn och innehåll till verket. En figur hänger över kanten och blickar ut mot en kanske storslagen om inte sublim oändlighet. Bakom honom står två handbyggda repliker av högtalare och på golvet framför ligger en naturtrogen teckning av en exklusivt nedsutten designfåtölj för den fiktive att drömma i.
      Installationen i två och tre dimensioner upprepas trefalt. Endast en figurens förflyttning från ena sidan till den andra skiljer. Oändligheten bildar fonden mot den ultimata speglingen av tomheten. Om den nu består av allt eller intet må metafysikerna fortsatt tvista om. André Nordströms minutiösa tecknande av formelement i materialhållen färgskala luckrar upp gränserna mellan olika varianter av ”fili”.
     Den trendkänsliga audiofilen får sitt lystmäte reflekterat i högtalarskalens DIY-estetik i rått trä. Om det sedan är kärlek eller tjuvnyp som riktas auktionsvännen eller den nyblivne konstälskaren, må vara osagt. Andre Nordström visade redan i examensutställningen på Konstakademien 2021 takterna och tänderna. 

CECILIA HILLSTRÖM GALLERY, STOCKHOLM
Elin Odentia, Interlude (blue) 12/1–11/2 2023

Elin Odentia ställer fram sina mellanspel mot en himmelsblå grund. Väggarna i galleriets nedre plan omsluter målningarna av till synes transparenta band som fladdrar mot grunderna. Ytorna är så perfekt utförda att inte minsta rest efter maskeringsband eller andra hjälpmedel syns. Man frestas nästan tro att målningarna inte passerat mänsklig hand utan skickats som digitala förlagor till tryckeri. Konstnärens frånvaro är så märkligt och påtagligt framhävd. Det kan även minna om ett elegant trompe l’oeil-måleri om än i abstraherad form.
      Grunden finns också att söka i Josef Albers märkvärdiga färglära från 1950-talet som utkommit i många upplagor genom åren, varav de mer exklusiva screen-tryckts. Detta för att visa på helt perfekta effekter av vibrerande gränser, komplementärkontraster, färg- och ljusfenomen översatt till subtraherande lokalfärger. Intentionen att nå kvintessensen, den jungfruligt färgade etern eller prima materia är logisk.
       Elin Odentia leker kärleksfullt med den osynliga handens gudomliga skapande och en korresponderande spirituell alkemi. Rött, svart, vitt är grundfärgerna, och det gula har översatts till rent guld. Bandens upplösta cylinderform skulle kunna bära ägget allt alstras ur. Såväl målningarnas rektangulära ytterformat som dess kvadrater antyder ett sökande efter helheten som omsluter det som upplöses och sammanbinds däremellan.    

Stockholm 2023-01-18 © Susanna Slöör


 


 

 

 


Installationsvy © Jerónimo Rüedi


© Jerónimo Rüedi. Foto: Carl Henrik Tillberg


To Infinity Pool 3, 2023 © André Nordström


Installationsvy © André Nordström


Whithin These Shades © Elin Odentia


Installationsvy © Elin Odentia


Cecilia Hillström Gallery, Stockholm | Galerie Nordenhake, Stockholm | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com