Ett intrikat spel av växande och avtagande former utvecklas till pulserande objekt i betraktarens öga. Det blir än mer påtagligt när de fotograferade verken visas i efterhand inför skrivandet av texten.
      Alexandra Skarp använder digitala tekniker på ett påfallande taktilt verkande vis. Objekten tecknas i datorn, skrivs ut i hög kvalitet och monteras på figursågat underlag. Det krävs en fråga till konstnären för att få tillvägagångsättet bekräftat. Akryl, vinyl och molotovpennor hade lika gärna kunnat ha brukats i analogt skick. Det är sällan som nya tekniker så övertygande fungerar måleriskt som i händerna på Alexandra Skarp.
      På Galleri Eva Solin visar hon förutom de nämnda objekten som upplagor, även en rad intressanta solitära verk. Förutom bemålade träobjekt, skapar hon vävar med tuftpistol som bildar lågreliefer av färgmättade garnändar. Några är monterade tillsammans med bockad metall. De mjuka ytorna ges spetsade ”öron” som klingar i ögonen.

Boende, objekt, upplaga © Alexandra Skarp	Rev, objekt, upplaga © Alexandra Skarp

De konstnärer som verkligen inte drar sig för att pröva nya material och som inte ger sig imponerar alltid. Vilken ständig utveckling visar inte Alexandra Skarp prov på när man söker på henne i Omkonsts arkiv.
       Återkommande är intresset för att utmana hur form väcks och växer till rörelse. Verken bildar, som utställningen visar, kroppar med en märklig inneboende andning. Man skulle kunna beskriva dem som organiska, urdjur direkt hämtade från mikroskopets preparerade glasskiva. Men de bryter också samman som föreställande former som självspelande tecken och symboler, utan manifesta betydelser. Det är upp till betraktaren att fixera ett godtagbart innehåll.
       Alexandra Skarp låter oss mentalt ta plats för en meditation över sakernas förhållanden i den fåtölj av tuftade och bemålade händelser som ställts på podium på golvet i gallerirummet.   

Stockholm 2023-10-12 © Susanna Slöör