Det är slående att måleriet i år är svalt och obestämt – och därtill traditionellt och genomgående i litet format. Vi möter många landskap och bara enstaka porträtt. Realism råder och en del symmetri. Juryn borde ha sållat bättre.
      Den som söker ett mer bestämt, fördjupat tilltal kan söka i de relativt få verk som berör världens krig och kriser. Det är inte svårt att ta till sig den stora, svarta formen av tagel som hänger från stora salens lanternin. Denna väldiga tår heter MASHA. Konstnären Jini Hedblom tillägnar verket minnet av Mahsa Amini, som dog efter misshandel i häktet hos Irans moralpolis – hennes brott var att inte bära slöjan korrekt.
     Svetlana Hällsten skildrar med viss distans en värld av strid och död i den freskliknande målningen Allas krig mot alla och Narek Aghajanyan målar med många färglager på juteväv (Departure) så att det blir tydligt att den enkla korgen rymmer allt ett uppbrott kan innebära. Johanna Almgrens plastsäckar med kläder låter oss upptäcka vad vi ser i medierna: samlandet för utdelandet.

Allas krig mot alla © Svetlana Hällsten

Många av de textila bidragen är av traditionellt snitt. Men Charlotta Grunewalds tygapplikationer och broderi med ukrainska kvinnor och barn som drabbats av kriget får oväntad kraft. Josefin Selander lockar fram fina effekter med målningar på quiltat tyg och Krister Persson drar med broderi och halvstygn åt det naivistiska hållet på temat krig, kallt eller varmt.
Tindra Eliason kombinerar måleri och textil i sitt poetiska och mångtydiga verk Tankarna blir tunnare på högre höjd, medan Frida Starvid med abstrakt anslag skildrar en pansarliknande blå fasad.
      Det informella måleriet lyser med sin frånvaro. Bengt Johanssons Närhet är ett undantag – han fångar med känslig pensel en kvinna vid ett fönster som tycks längta efter hästarna hon ser därute. 

Jemina Asp Zayed har med materialet "funna dörrar" (f d lägenhetsdörrar) konstruerat ett hus enligt korthus-principen. Verket tycks ändå stå optimistiskt stadigt; det heter Gemensamma drömmar. Enkelt, men inte lättfunnet. Detsamma kan sägas om två monoliter i lego av salongens yngste deltagare, Miles Conradi. Här ekar samtidens konsthistoria.
      Petter Askergren och Jonas Beckman fångar båda i akvarell söderförortens distanserande arkitektur. Som motiv är förorten mindre sliten än skogsbrynet och jag tänker att i denna tunga, storskaliga miljö finns mycket att upptäcka.
      Det luktar stadsmiljö även om Helena Roos måleri när hon släpper lös sina dogs... snackar skit i en punkig realism som vetter åt det animala hållet. Frågan rör kanske hur människor tänker och tror om djurens (och sin) plats i världen. Oscar Andersson försöker i sina teckningar locka fram människors inre.
      Till det textila hör Lucas Willmans Okej, ett tummen upp-motiv i starka färger i tuftat akrylgarn placerad i skulpturhallen. Tummen tycks vilja tjäna både som en inledande hälsning till besökaren och en sammanfattning av Vårsalongen 2023. Ett bra försök.

Stockholm 2023-03-07 © Niels Hebert

Fakta: I år deltar 159 konstnärer med 298 verk. 4 135 konstnärer i alla åldrar sökte, fler än någonsin. Kvinnorna är som vanligt i majoritet. Jury har varit konstvetaren Isabella Nilsson, konstnären Jockum Nordström och Isak Nilson, vice konsthallschef.