Till skillnad från förra utställningen i Berg Gallery (2022) disponerar Daniel EKTA Götesson denna gång galleriets alla ytor. Det är välgörande då konstnärskapet är mycket dynamiskt, och speciellt collagen är av en närmast expansiv natur. De framstår med sina klara spektralfärger och drastiska collageteknik som betydligt större och mäktigare än vad måtten indikerar. Den kulörstarka oljepastellen är också starkt bidragande till deras magnetiska kraft.
      Denna gång tillkommer också nya visuella tillämpningsmodeller som Daniel EKTA Götesson inte visade förra gången. Dels handlar det om stora oljemålningar, ofta i blänkande feta och dova färger. Dels om skulpturala objekt, några i keramik och andra sammanfogade av förbrukat spillvirke. Även bland de senare kan man urskilja två undergrupper – fria figurationer med familjenära namn (Storasyster, Mamma etc) och strama, lite cartoonartade träfigurer med samlingstiteln Gässen.

Installationsvy © Daniel EKTA Götesson (klicka på bilden för hög upplösning)

Som mästerlig utövare av collaget är Daniel EKTA Danielsson redan sedan tidigare definierad. De dramatiska och rumsligt relativt tvådimensionella collagen i klara färger är visuellt mycket effektiva. På den aktuella utställningen finns flera favoriter som sänder associationer till både street art och orientaliskt tillplattat bildrum. Detta grunda bildrum fascinerade postimpressionister som Vuillard och Bonnard i början av 1900-talet. Och det är fortfarande lika effektivt för det informella måleriet av idag.

Installationsvy © Daniel EKTA Götesson (klicka på bilden för hög upplösning)

Även i oljemålningarna är det denna typ av rumslighet som dominerar. De har en annorlunda och mer sluten kraft än de stora collagen. Men oljemåleriet har naturligtvis andra visuella fördelar, som en målerisk mjukhet, materiell tyngd och möjlighet att jobba med förtoningar, vilket collaget rent tekniskt inte tillåter. Inom måleriet har Daniel EKTA Götesson också många högintressanta kolleger som även de tar rättmätig plats. De senaste tjugo åren har svenska konsthögskolor utexaminerat mängder av spännande målare. Så framtiden ser lovande ut inom just måleriet för både Daniel EKTA Götesson och övriga utövande konstnärer.

Som komplement och intressant parallellspår framstår de stundtals smått galna träskulpturerna. De är något av miniatyrmästerverk i all sin blygsamma framtoning. Det var länge sedan så anspråkslösa medel som förbrukade plankbitar och trivialmaterial lyckades nå de högre konstskyarna. Arte povera är den självklara associationen, även om jag knappast tror att det är den konstriktningen som inspirerat Daniel EKTA Götesson. Det som skiljer är också konstnärens smittande humor och anarkistiska attityd. Sådant behövs det mängder av idag – leken är skapandets moder.

Stockholm 2024-11-20 © Leif Mattsson