| Tjugo är efter den förra utställningen i Konstakademien återkommer nu Thomas Henriksson med en   retrospektiv. Trots mängden verk och tungt  hängande sjok av färg i samtliga tre salar är intrycket lätt. I mittsalen introduceras  konstnärskapet med ett stilleben från tiden på målarskolan Pernbys 1984 och  vidare med exempel fram till idag. Molnet av mindre målningar spelar fint med de  större verk ur Thomas Henrikssons olika perioder. Maskin- och vädermålningar leder  till de djärva färgkropparna som exploderar i en sinnrik form av ”minimalistisk  expressionism”. 
                          
                            |  |  
                            | Installationsvy  © Thomas Henriksson (klicka på bilden för  hög upplösning) |  Den östra salen är en utställning i sig där Thomas  Henriksson ger fullt utlopp för färgen som kropp. Den är dock strängt  koreograferad av en taktfast verkande färgskrapa som skapar ett fascinerande  rutmönster. Tekniken är speciell där färgtoner appliceras i tjocka lager till  en höjd på åtminstone någon centimeter. Därefter skrapas ytan och färgen  trycks upp i vallar så att de på håll liknar lister av trä som håller ordningen,  de kvadratiska facetterna på plats. Torktiderna innan målningarna överhuvudtaget  blir hanterbara är långa. I Thomas Henrikssons stora ateljé i Berlin kan de  dock hänga i nästintill milt utomhusklimat mot byggnadens tjocka tegelväggar. Den  rena färgen utan inblandningar av medier tillsammans med detta klimat verkar  göra att målningarna trots drivorna av oljefärg håller oerhört väl.  Rynkbildningar och krackeleringar är annars ett gissel för målare som arbetar  med färgen som en reliefartad kropp.
 Det är inte förvånande att Thomas  Henriksson känner sig nära kolleger som Evert Lundquist och Anselm Kiefer för  att nämna några. Målningarna i sin mest extrema form blir till överraskande men  ändå välkalkylerade utgrävningar.
 
                          
                            |  |  
                            | Becoming human I-III © Thomas Henriksson (klicka på bilden för  hög upplösning) |  I den västra salen hänger bland annat målningen ”Bränd” som helt  enkelt sveddes när bostadsmodulen i ateljén fattade eld en natt för ett drygt tiotal  år sedan. Målningen färgförändrades och fick sin rosa hud att övergå till mer  brungråtoner. Pigmenten verkar ha krupit fram så kornen anas nu i ytan som från  början rispats fram i svepande rörelser. Oljefärgens fulla magi utspelar sig.  Rörelserna lever, färgen väller och förtorkas i förlopp som inte kommer att  avstanna de närmaste hundra åren. Måleri är som alla uppriktiga målare vet  främst kropp före bild. De tre senaste målningarna från 2023 för tankarna till doktor  Deijmans anatomilektion av Rembrandt. De framsvepta spåren efter de kraftigt  förkortade kropparna på de frontala britsarna märks även med distinkt cirkel  eller hål i Henrikssons verk. Livets ingång eller utgång är frågan?  Cirkeln som tecken återkommer i verken och i  Konstakademiens salar sluts den till en genomgång av ett måleri som är såväl fascinerande  intakt som i takt med tiden.
                       Stockholm 2024-09-04 © Susanna Slöör |  Utan titel © Thomas Henriksson
    Borggården © Thomas Henriksson
    Bränd © Thomas Henriksson
    Stilleben © Thomas Henriksson
 |