| Sömlös övergång kallar Åsa  Jungnelius sin utställning i det nya konstcentrum i  likaledes nya Agnes kulturhus i Gävle. Åsa Jungnelius  konst kommer ur hantverket och sömlös kan syfta på närheten mellan materialen hon arbetar  i – glas, sten, stål och speglande glas. Hon söker  ett abstrakt uttryck av både förnuft och känsla.Överlevnad, födelse,  vilja, starka känslor... allt det finns, vilket  betraktaren kanske inte uppfattar omedelbart, eftersom verkens slutpunkt har en  omsorgsfull, för att inte säga  "tilltalande finish". Men under ytan har hantverket och tydliga ställningstaganden  förenats.  Hennes konst är inte främst  yta, främst  är  den djup.
 Glasskulpturen  Okänd  titel, i konsthallens  entré,  uttrycker oro: snart är det för sent. En het  glasklump som bearbetas i smedjan (alla har nog sett det på film) hängs upp på en ställning men börjar  snart dras mot golvet. I detta ögonblick fångar  Åsa  Jungnelius i Okänd titel (fast hon arbetar i ugn) känslan  av att någon  måste  ingripa nu. Det kan förvisso vara det konstnärliga  ögonblicket  vi ser – men också känslan av att världen  rör  sig i fel riktning. Victory i marmor – vart för  det tankarna? Här är det inte bombastiskt, här  möter  vi födelse  och nytt liv, en ömhet i marmor. Sömlös är  också i marmor, två harmoniskt förenade  klot, stridens motsats.
 Centralt i utställningen  – som ett nav – finns glasskulpturen Begär, en sluten, inte helt transparent  glasform, som kan tolkas som viljans latenta kraft, begäret,  att vara aktiv, inte tåla vad som helst. Jag uppfattar det  som en god sammanfattning av utställningens idé.
 
                          
                            |  |  
                            |  Agnes kulturhus, Gävle (klicka på bilden för  hög upplösning) |  Åsa  Jungnelius har parallellt fått uppdraget att installera ett  permanent verk i kulturhuset. Hon har delat verket i två: Agnes famn och Agnes tårar. Famnen finns med i utställningen – en människostor  bronsskulptur som öppnar en famn. Den ska stå nära husets entré och är mer beskyddande än  öm,  det Agnes von Krusenstjerna och alla andra i utanförskap  behöver.  Verkets andra del – Agnes tårar – hänger i kulturhusets vida huvudtrappa  med överljus  från  en lanternin, ett stort flöde av droppar i spegelglas. Här  skapar spegelglaset rörelse och känsla,  något  som jag upplever inte går fram i den handfull verk i samma  material som finns i utställningen.                       Gävle  2024-12-10 © Niels Hebert Namnet Agnes kulturhus syftar på författaren Agnes von Krusenstjernas anknytning till staden. Hon kom som åttaåring 1902 till Gävle med familjen. och flyttade vidare 1909. Hennes tre romansviter om "Fattigadel", kärlekslängtan, sexualitet, uppbrott och psykisk ohälsa väckte mycket kritik men starka lovord från en yngre generation.                                               Karin Niki Lindroth von Bahr har också fått ett uppdrag för kulturhuset och har installerat ett smörjträd på kulturhusets terrass. I folktron ansågs ett sådant träd med hål i stammen ha läkande kraft för den som föddes genom hålet.                      Agnes kulturhus är ritat av Nyréns arkitektkontor, Stockholm. |