Det är en balansgång för konstnärer att arbeta med det privata, som bilder ur familjealbumet, och sedan låta verken bli personliga. Det senare innebär att de har förmågan att tilltala vem som helst. Oftast går det så där. Men en skruvad teknik och underfundigt handens arbete kan också bidra till att låta verken angå andra. Gunnel Wåhlstrand, aktuell med sin retrospektiv på Waldemarsudde, har exempelvis aldrig lyckats övertyga mig om övergången till det personliga trots den omsorgsfulla och närmast självutplånande tekniken.  

CECILIA HILLSTRÖM GALLERY, STOCKHOLM
Kristina Müntzing, 8/11–14/12 2024

Kristina Müntzing har låtit printa ut bilder ur albumet på stora, grövre papper. Färgpigmenten är i dag så bra att man lockas läsa dem som handens vattenbaserade teknik. Ur familjehistorierna finns den om skräddaren som sydde GANs (Gösta Adrian-Nilsson) kostymer och bytte till sig målningar mot kläder. Kristina Müntzing använder konstnärens uppklädda soldater från tidigare delen av 1900-talet och låter fransa guldgalonerna med inflätade band. Flätverken som bildas av banden och genom att fransa och skära glipor i underlaget skapar helheten. Collagen eller flätverken såväl framhäver som tonar ner den inlånade upphovsmannens särpräglade konstnärskap.
      Stiliserade scener utspelas där den tilltalade tilltalar sig själv. Men när Kristina Müntzing tar sig an släktfotografierna tappar hon det lustfyllda i handlaget och resultaten blir mer återhållet. Utställningen som helhet fungerar dock och särskilt med tonvikt på leken med GAN.  

Utställningsvy © Kristina Müntzing (klicka på bild för hög upplösning)

GALLERI HEDENIUS, STOCKHOLM
KK Trast Olsson, 22/11–14/12 2024

KK Trast Olsson går outsiderns väg och låter arbetet som nagelskulptris luckra upp de inlärda grillerna som studenter har att kämpa mot efter sina konstutbildningar. Hon har skapat ett antal lådor eller små kabinett som en hyllning till vännerna. Karaktärerna som tar plats lånar drag från personligheterna. Sett i reproduktion så fungerar kitschen lika effektivt som den brukar göra. Men måleriet är lite mer intrikat och taktilt när det möter verklighetens ögon.
      Det är hur som helst hisnande och roligt. De små äggen eller objekten med sina hemligheter som hänger i lådorna är alla skapade av material och färg som bygger upp skönhetsindustrins naglar. Måleriets rum växer i allmänhet och även på utställningens väggar där alla deltagare hyllas med varsin stjärna. Och tydligen är boxarna endast föremål för budgivning än avsedda för försäljning till fast pris.

Stockholm 2024-12-06 © Susanna Slöör