| Anna Nyberg laborerar med en egen grammatik. Det är svårt  att med ord beskriva hur detta helt rumsliga konstverk ser ut, vilket  titeln bekräftar – blicken glider isär. Utställningen/konstverket/installationen går endast att se  från insidan, inifrån. En intressant förskjutning uppstår: verket, dvs hela den  monumentala rumsgestaltningen, omsluter dig som betraktare, den har ett fysiskt  övertag. Att betrakta verket på distans är inte möjligt.
 Det vi ser är färger, ränder, som sveper genom luftrummet.  Hopsydda remsor av stretchiga tunna tyger definierar rummets volym och  riktning. Tygerna är utspända till monumentala färgkompositioner som kränger,  svänger och tar mått på atmosfären. Färgsvepen är transparenta – som genom  färgfilter kan vi registrera allt i synfältet. Ibland åstadkommer gravitationen  några veck eller en liten drapering då tyget faller mot golvet.
 
                          
                            |  |  
                            | Installationsvy © Anna Nyberg |  Förutom de stora färgsvepen i luften finns det flera element  som bär spår efter en konstnärlig aktivitet på golv och väggar. Två videoverk  ingår också. Papper eller textila material har spraymålats med linjer eller  spiraler, ibland direkt på vägg eller pelare. Ränderna från luftrummet har i  sprayfärgen getts en annan karaktär, men det är samma distinkta färgpalett.  Allt är redovisat, skyddspapper och målningar ligger kvar på golvet och det är  avsikten att vi ska röra oss över det, in i konstverket. Också tomrummet är gestaltat i den tomma rektangeln eller  den skarpa kanten då den målade ytan lyfts från sitt underlag. Ett par inslag  fungerar även som autonoma verk. En stor vit canvas som använts som underlag och  dess tillhörande målningar kan ses som en allegori över hur allt hänger ihop.  Det är både anspråkslöst och komplext.
 
 Hela rummet har tagits i anspråk i denna totalinstallation. Anna  Nyberg har orkestrerat ett verk med olika temperament och stämmor. Det är många  nivåer i djup- och höjdled som flätas i varandra, överlappar och ibland utgör  solostycken. Inte minst är det en visuell fest, det är härligt att titta på. Efter  en stund går associationerna igång på hur det ena är beroende av det andra, hur  betydelsen av prepositioner glider – hur verkligheten förhåller sig till  perspektivet. Kanske går man lite klokare ut från utställningen.
  Västerås 2024-10-02 © Anna T Wolgers |  © Anna Nyberg. Foto: Anna Nyberg
    Installationsvy © Anna Nyberg
    Installationsvy © Anna Nyberg
 |