Det är en synnerligen väl vald tid på året för Johan Thurfjells utställning i Södertälje konsthall med monstervecka i verkstaden för barnen. Vid mitt besök i andarnas hus dessa allahelgona/halloween-dagar yr den yngre publiken hastigt in och ut ur utställningen

Möjligen är dagens unga en smula svåra att övertyga om vikten av att vänta. Johan Thurfjells stängda dörr med animation kräver ett visst tålamod. Precis när det frestar att ta ett steg därifrån öppnas dörren sakta… och ur nattens skuggor kommer…
      Hela konsthallen är lagd i mörker med myten om apmänniskan i Chatawa som sammanhållande länk. Berättelsen är tecknad och skriven med skolkrita längs den svartmålade vägen och för in till ett spelbord med The Chatawa Board Game. Det går att anmäla sig att delta i brädspelet vid en handfull tillfällen. Johan Thurfjell har varit på plats och intervjuat de lokala förmågorna på den amerikanska landsbygden. De berättar i andra eller tredje led om resultatet efter det urspårade cirkuståget i början av 1900-talet. Promenaden ut i den snåriga träskskogen visas: ”Må det vara ett riktigt monster eller ett fantasimonster…Det finns något i utkanten av synfältet som…”    

The Chatawa Board Game © Johan Thurfjell (klicka på bilden för hög upplösning)

Filmen flimrar och spelas upp som en hetsigt exponerad journalfilm från förra delen av 1900-talet, på uppfällbar klassisk smalfilmsduk. Rösternas autentiska dialekter bygger upp berättelsens trovärdighet och stämning. Men filmen är ju producerad idag? Pseudodokumentären bör nog varken fakta- eller tidsgranskas egentligen. För handlar inte utställningen i sin form om människans märkvärdiga lust efter vidunder och att låta sig bedras. (En farlig attityd i dessa dagar.) Filmen fungerar hur som helst väl och lockar fram luststycken ur Cohenbrödernas The Ballad of Buster Scruggs eller David Lynchs kortfilm What did Jack do? (Båda filmerna finns på Netflix.)
      Det gränsland som Johan Thurfjell installerat är sparsmakat. Förutom väggteckning, spel, skuggspel och film innehåller den ett tält, en synvilla, fotavtrycket och en lykta utan syfte att lysa upp. Konsthallens svåra rum för att inte tala om golv har den här gången fått sin överman.

Stockholm 2024-11-04 © Susanna Slöör