Tyg som flyttas ur sina vardagliga sammanhang för att gestalta erfarenheter och begrepp är utgångspunkten i Charlotte Walentins utställning på Elastic Rural i Jädraås i västra Gästrikland. Grovt sett rymmer utställningen två slags verk, även om de inte visas separat. Det ena slaget är textilt i den meningen att de består av infärgade trådar som vävs samma. Charlotte Walentin kan knappast kallas textilkonstnär, snarare bildkonstnär och skulptör.

Starkast intryck ger de långsträckta, vävda verken Absorbant (kan tolkas som absorberare), som är placerade i det stora gallerirummets hörn. Färgen i Absorbant koncentreras mot själva hörnet. Det kan gestalta hur erfarenheter införlivas i människors sinnen och formar ett spektrum från ögonblicksbilder, till de robusta, långlivade minnena, de vi inte kan bli av med – eller de vi inte vill mista.
      I den mörka Absorbant nr 3 tycks själva hörnet dra åt sig det svarta från ljusgrå ytterdelar – man vet ju hur svåra hörn kan vara och att man kan bli fångad i ett. Medan ett annat verk i serien ger mig associationer till en sidoblick över ett framrusande landskap från tåget. Och ytterligare ett annat som med osynlig kraft tycks gestalta hur ljus breder ut sig och bryter färgerna ur världen.

Ur serien Absorbant, 2024 © Charlotte Walentin ( klicka på bilden för hög upplösning)

Den andra gruppen av verk har samlingsnamnet Hiatus, latin för gap eller klyfta. Verken består av veckad canvasduk, indränkt i tusch och infogade i små kvadratiska träramar. Vecken bildar täta, vertikala gap som kan föra tankarna till en fördragen ridå. Genom att konstnären använder tuschblandat vatten sjunker den svarta färgen mot basen på grund av sin relativa tyngd. I dukens övre delar framträder partier av svårdefinierade nyanser av mörkare blått, grönt eller brunt. Effekten blir att "ridåns" övre del, tycks diskret belyst inifrån eller utifrån. 
       För att återvända till vävarna, finns också ett antal mindre verk i olika format och färgskalor med samlingsnamnet Tissue. De återhållsamma färgerna är sällsamt välstämda. Ibland träder varpen och inslaget fram och betonas, ibland tycks ett perspektiv öppna sig.

Charlotte Walentin kallar utställningen Muscle and Bones. Ett verk har titeln Bones. Det har en nedåtriktad rörelse likt Hiatus-verken. Men det finns också ett tydligt bärande element i Bones, som kan peka på ytterligare en motivsfär i konstarbetet.
      Charlotte Walentins utställning skapar möten mellan å ena sidan färgen och mönstret och – å den andra – människans möjligheter att öka sinnenas närvaro. Existentiellt tolkat handlar det om att världens uttryck ibland kan kännas som det levandets läromästare det är.
      Jag märker hur jag på väg hem i bilen genom skogen halvt medvetet börjar betrakta hur det bruna ljuset från mindre skogsvägar faller över asfalten framför mig. Och känner mig påmind, rik.

Jädraås 2024-06-18 © Niels Hebert