Fredrik Åkum vill hitta oprövade, ibland snåriga, stigar att gå fram på i sitt skapande. Han verkar vilja söka sig till intryck och miljöer som i konstnärligt hänseende är tassemarker. Det som börjar som natur får genom hans konstnärliga bearbetning allt mer påtagliga drag av abstraktare kultur. Han avbildar inte, åtminstone inte på ett traditionellt sätt. Han gestaltar något sett som genom hans konstnärliga process och hans valfrändskap med slumpen visar något osett.

De beskrivningar av hans konst som finns att tillgå handlar mest om hans tillvägagångssätt. Men en arbets- eller processbeskrivning, så viktig den än må vara för konstnären och storytellingen, ger inga assisterande vägar eller ingångar till upplevelser för oss betraktare.
     Det gör inte heller utställningsrubriken Pine på hans utställning på Lidköpings konsthall. Som verb betyder Pine åstunda och tråna. Det pekar kanske mot konstnärens längtan att med en kombination av upprepning och hårt arbete med slumpens nyckers hjälp hitta nya uttryck. Som substantiv betyder Pine tall. Kanske går det att lägga märke till det tallbarkbruna i färgskalan och litet (barr)taggiga former.

Installationsvy © Fredrik Åkum (klicka på bilden för hög upplösning)

Utställningen består av tre delar med bilder med delvis olika förtecken.
Först möts vi av en stor grupp ramade målningar på papper. De är gjorda i stundtals tunnspädd akryl med akvarellkänsla. I varje ram finns fyra bilder i A4-format. De är gjorda på resa med enklare teknik och resurser. Ibland kontrasterar bilderna, andra gånger kompletterar de varandra. I några mörka bilder är fläckar utsparade på det vita papperet, vilket ger den lätt trolska känslan av en stjärnspäckad himmel. Andra visar olika abstrakt mönstrade kompositioner som ibland har en avlägsen naturklangbotten.

På utställningen finns också stora bilder i relief i ett ljust material. Det är mönster av formdelar som i det här gjutna utförandet blir tredimensionella. En tanke går till några av Grödingegrafikernas metoder och uttryck. Jag kan tycka att de här verken blir litet försiktigt heminrednings- eller sjukhuskorridorsprydliga emellanåt. Ljussättningen i konsthallen gör att verken inte får de skuggeffekter som skulle ge mer liv i relieferna.
      Fredrik Åkums typiska målningar är abstraktexpressionistiska i murrigt mörka och multna färgskalor, med mycket barrskogsbrunt. De har en laddad utstrålning. Streckliknande linjeskurar pendlar mellan att vara form och rörelse. Allt sker på ytan. Inga påklistrade djupsinnigheter. De här målningarna är starka och intensiva optiska kraftfält som har en påtaglig och egen aura.

Lidköping 2025-01-24 © Bo Borg