På Willem Anderssons förra utställning på Belenius (se länk nedan) associerades till visuella djupdykningar i AI-estetikens domäner. Kroppar och ansikten var lätt förvrängda men ändå någorlunda trovärdiga som behållare för mänsklig materia. I den aktuella presentationen har Willem Andersson tagit steget fullt ut och låtit fysionomierna förvrängas som genom ett analogt Francis Bacon-filter. De ser fullt rimliga ut på avstånd, men betraktade helt nära har det bisarra tagit överhanden. Gestaltade absurditeter placeras i drömlika rumsligheter. Det framstår som en grannlaga uppgift att söka inspirationsmodeller till karaktärerna eller att försöka ringa in de platser där dessa teatraliska scener äger rum. Förmodligen är det var som helst och ingenstans, precis som i drömmen.

Installationsvy © Willem Andersson (klicka på bilden för hög upplösning)

Och mitt i det absurda figurflödet anar man hur lustfyllt arbetet ändå måste ha varit för konstnären. Man kan se det exempelvis i målningen I think of them as bodies and not as words där själva den måleriska rörelseprocessen är bildens centrala tematik. Allt transformeras som av en svepande stormvirvel. Associationer går naturligtvis till sen expressionism, men låter sig ändå inte placeras hos någon specifik föregångare. Möjligen pekar denna målning ut riktningen för kommande arbeten, eller också är det enbart ett lustfyllt sidospår.

Och mitt i det omslutande och rumsligt teatrala kan jag inte låta bli att minnas perioden runt sent 2000-tal då Willem Andersson närmade sig något som skulle kunna kallas Dick Bengtsson-absurdism. Denna var kanske mer på modet då efter Bengtssons posthuma utställning på Moderna Museet 2006, och bidrog ofta som ett visuellt reningsbad för de konstnärer som närmade sig hans bildbyggen. Willem Andersson kan sägas vara en av dessa och visst kan man fortfarande i den aktuella utställningen ana en djup tilltro till tvetydiga paradoxer och besynnerliga skenvärldar.

Stockholm 2025-11-19 © Leif Mattsson

Länk till recension från Belenius, Stockholm 2023>>
Länk till recension från Belenius, Stockholm, 2017>>
Länk till recension från Galleri Niklas Belenius, Stockholm, 2009>>