Patrik Andinés målningar kan ligga snubblande nära det popsurrealistiska. Så också på den aktuella utställningen på Hedenius, hans första på galleriet. Jag har inga större problem med det men gillar ändå att här även finns bilder där det teatraliskt surrealistiska tonats ner till förmån för något slags poetisk realism.
      Det blir särskilt märkbart i några av de runda målningarna, i ett sympatiskt litet format jag inte sett honom använda tidigare. Målningen med titeln Mötesrum är ett fint exempel på detta. Att det måste vara ett rum ägnat någon form av psykoterapeutisk behandling blir uppenbart när man upptäcker de ihopknycklade pappersnäsdukarna som ligger på golvet. Här finns inga människor, bara en levande, eller uppstoppad, fågel i en liten bur (vilket förstås är lite konstigt). Och tystnaden efter det samtal som pågått.
    Bredvid finns en lika utsökt målad bild med titeln Beskedet. Här möter vi en ung kvinna som precis tagit del av det för betraktaren okända meddelande hon fått via det papper hon håller i sin hand. Av ansiktsuttrycket att döma är det inga goda nyheter.
     Ett sista exempel har titeln Mot ljuset i gläntan och har som motiv en papperskasse med något rosaluddigt i. Kvarlämnad i en väldigt snöig skog ser det mera vardagligt konstigt ut än surrealistiskt.

Installationsvy © Patrik Andiné

Snö är som bekant förknippat med Patrik Andiné. Ingen slår Gustaf Fjæstad som snömålare men jag är ändå väldigt förtjust i de syntetiska snömassor som så ofta varit bärande element i Andinés målningar. På Hedenius är de dock inte så frekventa.
     Fjæstad är blott en av de konstnärer man kan referera till när man kliver in i Andinés värld. Magritte finns där förstås men jag tycker mig även kunna ana Caspar David Friedrich i de många bortvända betraktande gestalterna. Särskilt i de två nästan identiska målningarna Vad ska du bli när du blir stor? I och II. Nog kan man förnimma en friedrichskt andlig dimension i dessa snöiga bilder.
     En väldigt typisk Andiné-bild är Barockt tält. Här finns allt som är bra med hans konst: humorn, gåtfullheten, det skickliga hantverket. Från ett rosa tält, krönt av en blå rosett, tittar en liten gris tveksamt ut i det kompakta mörkret. Det gula ljuset inifrån tältet når bara en liten bit så frågan är om grisen ska våga sig ut. Det är gulligt och läskigt på samma gång.

Stockholm 2025-03-26 © Dan Backman