I en filmad version av en performance av Elin Lundgren och Petter Pettersson vid LILITH Performance Studio i Malmö tycks vi befinna oss i botten av ett gruvschakt. Det är som om att oförberett hamna i en instängd värld.
Vad är det vi ser? Apokalypsen, undergången, de sista människornas meningslösa försök att arbeta, att göra något – en scen som Dante kunde ha mött i sin nedstigning i Inferno. Är det så våra själar ska tillbringa evigheten – i ett schakt under meningslöst ältande av deg och av diffusa minnen? Gestalterna tycks isolerade i sitt eget, kanske kan de bara svagt uppfatta varandra, även om det finns stråk av gemenskap och närhet.

© LILITH Performance Studio (klicka på bilden för hög upplösning)

Carin Ellberg och Per Svensson har gott om plats i den stora Martinhallen – Ellberg har installerat stora luftiga skulpturer som hänger från taket. Hon kallar dem Floating Spirits – de tycks osedvanligt svävande och stämningen störs inte av informationen att materialet är strumpbyxor, lim och järntråd. Per Svensson visar tre stora skulpturala verk i grannskapet – enkelt beskrivna som vidlyftiga och eleganta slingor av stålrör, i ändan försedda med trattar för muntlig kommunikation. Samtalen måste pågå, även de mellan tid och rum. Tillsammans förmedlar Ellberg och Svensson tilltro till samtalet och till livets osynliga möjligheter.
      I ett mindre rum visar Ellberg och Svensson finstämda akvareller av jordfärger och järnoxid – färger nära till hands i ett gammalt järnverk. En handfull har de målat tillsammans under tystnad – ett slags konstkommunikation som fler kunde pröva?

En kontrast till den fria skapande människan möter vi i holländskan Margriet van Breevoorts Totem for Mankind, en skulptur i silikon i en form av en stor tegelsten. Människofiguren är inpressad i ett ideal (totem) som instängd, hoptryckt med begränsad rörelsefrihet. Ett skarpt och precist verk som framkallar kalla kårar. Hur ska människan undkomma?

Kristoffer Zetterstrand visar en handfull målningar i olja. Han börjar i datorn, söker scener och gestalter, gärna ur konsthistorien. Digitalt konstruerar han rum, flyttar väggar, ändrar ljus och bakgrund och så vidare. Så småningom har han en urspungsbild som han sedan målar i olja. Hans målningar får ett slags teatral kraft (i god mening), som om han fångat ett ögonblick och lyft det över tid och rum till målningen. Vi ser ett ögonblick som kan vara svårt att tyda, men som kan uppfattas som viktigt, avgörande i någons liv eller i en tidsålder. Det är varken symbolism eller realism – det är något annat, kanske ett upptäcktsresande.

Sonja B Zornat gestaltar med textila medel sängen, människors spår i form av fläckar – och blåmärken – i verk av återbrukat material. Denna intima motivsfär hör till det privata, men är ju egentligen allmängiltig. Det är också konsekvent och tankeväckande – och sängmotivet med välanvända täcken, madrasser och lakan är säkert gestaltat av den unga Dalakonstnären.

Fotografen Maja Daniels har anknytning till Älvdalen. Med  en mycket lång rad foton berättar hon om nu och då. Ambitionen är att se förbindelser i tiden och i den avsikten "samarbetar" hon i utställningen med Tenn Lars Persson (1878-1938), fotograf och uppfinnare. Hans Älvdalenbilder fångade publiken för bortåt hundra år sedan. Tyvärr känns helheten väl ymnig och tidsspannet inte fullt utnyttjat. Berättelsen hade vunnit på en fastare struktur.

© Jonas Liveröd (klicka på bilden för hög upplösning)

På 1490-talet målade Hieronymus Bosch Dårarnas skepp, där människorna driver redlöst omkring på alla sätt. Det var en tid av religionsstrider, bonderevolutioner och krig. Men sådana aspekter av 2000-talet kan jag inte spåra i Jonas Liveröds Ship of Fools, en installation eller samling av masker och åter masker, händer och några få tydligt framträdande kroppar. Jag kan inte uppfatta någon berättelse i verket, kanske är det en karneval, men föregivna rörelser, buller, röster, sång och rop går inte fram – åtminstone inte till mig när jag grubblar över om verket har en kärna och vilken den i så fall är.

Skulpturer av Yngvild Sæter – bemålade motorcykeldelar betitlade med populärkulturella referenser (Tolkien, Dumas etc) – är Avesta Arts inslag av punkuppkäftighet. Men de taggiga, emblemliknande objekten är föga inbjudande till kommunikation. Något är fastslaget i metall och målat i starka färger, punkt slut. Det vore intressant att se konstnärens envetenhet prövad över ett vidare fält.
     Den som gillar illustrationer enligt dagens förhärskande smak kan få sitt lystmäte tillgodosett av Johan Egerkrans troll, vättar, häxor, älvor och andra väsen hämtade ur hans bok Nordiska väsen.

Avesta 2025-06-02 © Niels Hebert