Monica Höll visar en triptyk i olja på plexiglas. I det abstrakta flödet finns ögonblickets snabba, undflyende rörelser mot mindre partier av stillastående – som när varningssignaler möter en mental stillhet och helheten, syntesen, blir synlig. Kalla det mognad eller självtillit, det är en målning som behövs i orostider.
     I två stora akvareller fångar Katja Pettersson med abstrakta medel dels växten Renfana (Tanacetum vulgare), dels snäckan Strombus gigas som lever längs Mellanamerikas kuster. Det är ett övertygande måleri som fångar livskraften hos två organismer som aldrig ses, men som delar en strävan att växa och hitta utrymme och plats.

Installationsvy © Dick Hedlund, Catrin Andersson, Jone Kvie, Ellen Ekh Åkesson (klicka på bilden för hög upplösning)

Mogna pomeranser rullar i Magnus Thierfelder Tzotzis film Pomeranspromenade. Frukten faller från träden över Atens trottoarer och rullar iväg och du möter din ingivelse att fånga det som rör sig. Många idrotter bygger på den instinkten – den som rovdjuren lever av.
     I sin konst rör sig Catrin Andersson i ett gränsland till naturvetenskap. Hon har tidigare förmedlat ljudet av delningen av världens två största isberg. Nu gestaltar hon med saklig precision mätningar – antar jag – av glaciärer. Jag skulle önskat en faktamässig vägledning, men får vara glad över det jag ser, även om hennes två målningar förmedlar en ton i moll.
      Ellen Ekh Åkesson visar två granar med rötter (Night Tree) i brons patinerad till mörkt, nattligt grönt. Granarna kämpar, deras kloliknande rötter tycks göra allt för att hålla trädet fast.

Installationsvy © Erik Uddén, Sanna Lindholm, Charlotte Walentin, Katja Pettersson (klicka på bilden för hög upplösning)

Charlotte Walentin har i två verk spänt tunna trådar över en ram. Den totala estetiken i dessa ridåliknande verk, formade av rörelserna i att frigöra trådarna ur ett tyg för att sedan dra dem i perfekta nyansövergångar, kan ses som en strävan att motverka rastlösheten inför oron i världen.
     I utställningen finns också ett konkretistiskt avbrott i form av en triptyk av Eric Lennarth (1926-2020), ett friskt infall som tycks påminna besökaren om att tänka på blickens hinder och möjligheter.
     Dick Hedlunds skulptur och måleri kan sägas vara just det. Hans stora skulptur i linne och polyester med stora, lätt brända träfötter, oroande huvud och händer är en blandning av traditionell skulptur (i känslan) och ett nutida monster, även den i känslan. Hans måleriliknande textila verk för tankarna till kladdnotiser när man har annat för sig. Konstnärens attityd att plocka isär och föra ihop är verkligen inte att lita på, men stimulerande.

Jädraås 2025-08-01 © Niels Hebert