| Känslan av att hjärtat bubblar lite extra inför en  utställning blir med erfarenheten, och mängden konst som passerar, allt svårare  att uppleva. Men inför Lisa Englunds (med signaturen Lien) vävar som  installerats i Färgfabrikens stora utställningsrum bränner det till på det där  speciella viset. De handfärgade garnens välstämda ackord och lusten som motiven  förmedlar skapar en sällsynt god kombination. Lisa Englund är ett perfekt val  av Beckers-stipendiat i år om tanken är att vara i takt med tiden. De senaste  åren har taktila material som konst och måleri fått ett rejält och välförtjänt uppsving.  Med nygamla material som grund för bildskapande befriar konstnärerna sig ur  konventioner och tänder nytt liv i uttrycket.
 
                          
                            |  |  
                            | Installationsvy                            © Lisa Englund, foto Sara Appelgren(klicka på bilden för  hög upplösning)
 |  I Lisa Englunds fall är det det innerliga, traditionsrika  berättandet som återuppstår med ny låga. Den ådran hämtar sin näring från den äldre  kyrkokonstens speciella berättarteknik och den oskolade konstens fokus på  innehållsperspektiv. Naivism eller primitivism har man också kallat spåret. Hos  Lisa Englund och hennes generation som varken hämmas av eller fruktlöst försöker  styra undan traditionen sker det förunderliga. Hennes collage av symbolik från  alla tider och andliga skafferier bildar Lina Englunds specifika tilltal och  dialekt. These Boots Are Made for walkin’, skulle livets träd med lila stövlar  kunna sjunga likt Nancy Sinatra i hennes 1960-tals hit – en tidig version av  lyrik för kaxiga tjejer som tar för sig erotiskt. Lisa Englund anknyter återkommande  till temat med ormsvansar i munnen och knådande händer som lätt kan förväxlas  med ett gossens handtag. Kattkvinnan i trädet gnider sig mot grenen i bästa lyriska  anda som CJL Almqvist kunde ha förmedlat. Amorina, det går an.
 Hängningen är enkel men spektakulär och minner om den Henrik  Samuelsson visade i samma lokal för nästan precis tjugo år sedan. De belysta vävarna  hänger uppspända på ställningar och skapar en ”altargång” i det i övrigt  mörklagda rummet fram till fonden med sitt runda fönster. Under den hänger Lisa  Englunds Träskmarschen som hon visade på Konstfacks vårutställning 2023,  samma år som hon tog sin master. Det rum som skapades tillsammans med vävande kollegan  Gustaf Helsing (Cullbergstipendiat 2024) och målaren Adam Ytterberg lovade  redan då gott för framtiden, vilket nu bekräftas med råge på den aktuella  utställningen.      Stockholm 2025-02-05 © Susanna Slöör |  Blåst, 2024 © Lisa Englund
  Jocke & Anna, 2024 © Lisa Englund
  Mjölk, 2021 © Lisa Englund
 Foto: Susanna Slöör (där inget annat anges) |