Lydia Ericsson Wärns meditationer över den finala upplösningen tonar in i grått. Hon lägger sina kroppar insvepta i katakomb-formatets trånga hyllplan. Den ena dubbletten lyser dock upp som om världen bestod av ilskna spektralfärger som inte låter sig beblandas. Ett motstånd mot grått uppstår en smula försenat.
      Det är väl de två mörka, sorgkanterna eller ramarna kring två av verken som särskilt för tanken mot nekromanti i Ulrik Samuelssons efterföljd, fast i grått i stället för mot svart. Årorna eller årtagen efter dödens ankomst syns väl inte hos Lydia Ericsson Wärn som låter sin Ophelia redan vara försvunnen nedströms i sin möjliga parafras av Millais. Men kopplingen till Ceclilia Edefalks måleri under tidigt 1990-tal och Tuija Lindströms foton är tydliga och möjligen viktiga. Lydia Eriksson Wärn leker med referenserna och perspektiven, vränger dem och drar även en glömskans gäckande slöja över underliggande spår.

Grey Petite Performer, 10 x 50 cm, 2025 © Lydia Ericsson Wärn (klicka på bilden för hög upplösning)

Men i stället för att följa de postromantiska spåren vidare tar grönskan i landskapet kring den försvunna Ophelia över. Lydia Ericsson Wärns Ophelia minner, som avlägset eko, om utsikter från Torsten Palms (1885-1934) franska resor eller över den skuggande grönskan från Smedsudden, där intimisterna höll till på 1910-talet. Men sedan upphör det spåret och vi får följa efterbilderna efter den kråsprydda som om endast kragen gav ett vagt radioeko.

Yellow Petite Performer, 10 x 50 cm, 2025 © Lydia Ericsson Wärn

Jupiter som omsveper och förför Io i 1500-talsmålaren Correggios tappning är en annan klassiker i traditionen att dölja för att kunna visa. Ovidius förvandlingsnummer är en outsinlig källa för att tona tillvaron in i grått. Och målarpoeter i grönt och grått som Corot och Cézanne tillhörde förstås Torsten Palms (Plantans) förebilder. För Lydia Ericsson Wärn finns många intressanta dimridåer att fortsatt utforska och svepa in måleriet i. Det ska bli intressant att följa.        

Stockholm 2025-05-14 © Susanna Slöör