Det var för cirka 15 år sedan, ryktet gick hett om Jonathan Josefssons (Ollio) tuftade bilder. Och de var något nytt då, ännu inte etablerat som konstuttryck. Bilderna gjordes med tuftpistol. Tuftningsekniken är intensiv och fysisk, och tillåter ett intuitivt arbetssätt. Garnet ger ett djup och det går att skapa ett spel av många vackra nyanser. Ljuset och skuggorna ger bilden ett helt eget uttryck. Den entusiastiska text jag skrev om de här bilderna 2011 gick inte att placera i någon konsttidskrift. Textil klassades som konsthantverk på den tiden, så tidskriften Svenskt Konsthantverk fick det bli. Det var då det. Numera är textilen är självklar del av samtidskonsten.

En som håller tuftningens fana högt i konstsammanhang idag är Anja Fredell som på kort tid blivit uppmärksammad och bemärkt för sina bilder. Hon är nu aktuell med utställningen Jag vill bjuda på drömmar i Lidköpings Konsthall.
De stora tuftade verk hon visar där är mycket stil- och kraftfulla. Bildspråket kan ses som surrealistisk automatism i abstraktexpressionistisk dräkt.
      Hon verkar hämta yttre drag från naturen, men avbildningen är inte hennes ärende. Inte platsen, men kanske dess ande. I stället blir landskapet projektionsyta för aningar, känslor och sinnesstämningar, ibland medvetna, men oftare från det undermedvetna. Inte naturen som den ser ut utan som den verkar ibland.
      Då kan sådant ådagaläggas som vi så väl känner men inte kan få tag i med språket, och därför har svårt att förstå och kommunicera. Sådant som gäckar, men inte låter sig gripas eller fixeras. Den abstrakta expressionismens uttryck i textil gör att bilderna känns nära och intima. Färgen som språk får ett annat tilltal än i måleri.
      ”När jag hittat det jag inte visste att jag sökte, kan arbetet i ateljén börja”, säger hon.

© Anja Fredell (klicka på bilden för hög upplösning)

De konstnärliga idéerna och attityden i mötet med det textila ger de abstrakta motiven personlighet och mervärden, även när de konstnärliga attityderna och idéerna är besläktade. Det kan vara färgtoner med en speciell värme, taktilitet och tredimensionalitet. Koncepten känns handfasta och jordnära, även när motiven är mer esoteriska. Tufttekniken är intensiv och dess uttryck blir fysiskt. Bilderna känns laddade, och har släktskap med graffittins energi. Tuftpistolen är lika snabb som gesten med sprejburken.

På utställningen visas också pasteller, även de med naturinspirerade motiv. Vid sidan av de märgfulla textilverken känns de mera konventionella och nästan litet bleka.
     En egen avdelning i konsthallen presenteras som ett inspirationsrum. Där ligger högar med böcker med post-it-lappar som markerar sådant som konstnären tagit fasta på. Här finns bland annat Det surrealistiska manifestet och böcker om Freud, Georgia O'Keeffe. På väggarna bruntonade träskivor med snittade naturmotiv, ibland kombinerade med handskrivna texter. Det skapar känslor av tid som gått men ändå är här.

Lidköping 2025-09-09 © Bo Borg (text och foto)

Länk till recension från Galleri Hedenius, Stockholm 2024>>